Jobb vs Midsommarhelg - en uppenbarelse!
Å du upptagna kvinna!
Sitter på jobbet och funderar på vad jag ska ta itu med härnäst. Trots en fräsch sallad à la mamma så ligger lunchen som en sten i min arma mage och soffan på andra sidan väggen bara ropar på mig!
På skrivbordet ligger alldeles för många papper med små, gula postit-lappar fyllda med information om problem angående försenat material, försvunna pallar, orderkonfirmationer, fakturor etc, etc.
Tro mig eller ej men jag gillar mitt jobb!
Jag tycker om att ha mycket att göra och jag tycker också om att se upptagen ut... =) Känner nån igen problemet? Att känna sig upptagen (givetvis med uppgifter som kan tyckas vara viktiga också) ger en känsla av att duga till och inte bara vara som något jävla mähäng som inte fattar någonting...
Jag antar att detta kommer att leda till min död eftersom jag hemma inte gör något annat än sover och på jobbet inte gör något annat än attm skriva och kasta små gula postit-lappar. Överaktiviteten bara sprudlar och hjärnan går för högvarv hela tiden. Att ens tänka på att försöka kommunicera med omvärlden när man kommer hem är otänkbart. Kan jag ha damp måntro? Mycket tyder på något som är fel i alla fall - en överaktiv unge med social fobi.
Madelén, du kanske känner igen detta? Denna perfektionist som vill göra allt för att duga. Denna perfektionist som vill göra allt för att få uppskattning. Du är en sjuk människa, Madelén - glöm inte bort det!
Hmm... Fler helger likt den gångna midsommarhelgen till mig, tack! Jag har fått uppleva en helt sagolik helg i Stockholms skärgård. En chans till njutning och en chans till att bara få vara. Det är sånt som får en att uppskatta livet! Mer info om denne får komma..
Nu ska jag ta itu med mina stökiga polska vänner... *Jubla*
Madelén- Sales/Shipping coordinator
Tillbaka på Tetra Pak igen då... Återigen ska man försöka komma in i logistiktänket och SAP R3. Men kul är det! Speciellt när det första man får höra är man är efterlängtad. Och ännu roligare är det när kollegorna påpekar vad duktig och lättlärd man är. Det ger en hel del extra power och intresse för arbetsuppgifterna juh!
Lite skryt kanske men va fasen; är man beåvad så är det inte så mycket att göra åt! =)
Yeye.. Jag kanske ändå måste dra hela historien för att komma ifrån min självgodhet lite.
Började gjorde jag igår. Klockan ringer 05:00. Vid den tidpunkten var jag väl inte världens lyckligaste människa efter att ha somnat vid midnatt och sedan vaknat när syrran kom instampande och tände fler lampor än jag trodde var möjligt inne i vårat sovrum. Man tackar!
Sen är det ju det där helvetet med rutiner på morgon. Dom var så obefintliga igår morse kan jag lova! Wermlandstidningen och Fryksdalsbygden (vars journalister aldrig har något mer vettigt att skriva än att Kalle i Stöpa har gjort en rekordförsäljning av bingolotter eller att Lysviks 92:or har förlorat en fotbollsmatch igen...) var alldeles för intressanta för att jag skulle hålla reda på klockan. Mormors lilla Peugeot fick springa tokfort ner till Sunne kan jag lova och även fast varken tvåans eller fyrans växel funkar som de ska så var jag riktigt stolt över den lilla humlan*.
Kom i tid gjorde jag i alla fall och igång var jag direkt! Faktiskt så var jag helt imponerad av mig själv att jag kom ihåg så mycket på en gång. Allt ifrån faktureringar och fraktsedlar till orderbekräftelser och uppbokningar satt som limmat i huvudet och redan igår kunde jag näst intill fortsätta där jag slutade i vintras. Grattis Madelén! Du har gjort något bra för en gångs skull!
En stackars utsliten flicka somnade över Liftarens Guide till Galaxen efter att ha ätit mormors sossemat (läs fläskpannkaka) och sov sen likt ett fruktasvärt dött godtyckligt ting i tre timmar. Sååå skönt!
Samma visa var det imorse igen. Väckarklockan krävde alldels för mycket uppmärsamhet alldeles för tidigt på morgonen och vägrade låta mig somna om. Idag var det syrrans Mersa som fick aggera tapper springare och jag anlände till jobbet med självförtroendet på topp. Något som jag verkligen skulle få ångra. Efter en lyckad dag igår fick jag tokmycket arbete från alla håll och efter att ha tappat bort en sändning till Tyskland och försöka nysta upp det min kollega så tappert hade gjort hårdknutar på så var jag inte så kaxig sen.
Det var en trött Madelén som lämnade anläggningen vid fyratden kan jag lova... Mycket trött...
Kvällen går nu åt till att bearbeta alla intryck för att kunna gå dit med ett jävlar anamma imorgon igen. Försten in i väggen, eller hur är det?
*humlan: den som någonsin har hört en gamal Peugeot i 120 km/h vat varför den kallas humla. DÅ kan man börja snacka varvtal!
Lite skryt kanske men va fasen; är man beåvad så är det inte så mycket att göra åt! =)
Yeye.. Jag kanske ändå måste dra hela historien för att komma ifrån min självgodhet lite.
Började gjorde jag igår. Klockan ringer 05:00. Vid den tidpunkten var jag väl inte världens lyckligaste människa efter att ha somnat vid midnatt och sedan vaknat när syrran kom instampande och tände fler lampor än jag trodde var möjligt inne i vårat sovrum. Man tackar!
Sen är det ju det där helvetet med rutiner på morgon. Dom var så obefintliga igår morse kan jag lova! Wermlandstidningen och Fryksdalsbygden (vars journalister aldrig har något mer vettigt att skriva än att Kalle i Stöpa har gjort en rekordförsäljning av bingolotter eller att Lysviks 92:or har förlorat en fotbollsmatch igen...) var alldeles för intressanta för att jag skulle hålla reda på klockan. Mormors lilla Peugeot fick springa tokfort ner till Sunne kan jag lova och även fast varken tvåans eller fyrans växel funkar som de ska så var jag riktigt stolt över den lilla humlan*.
Kom i tid gjorde jag i alla fall och igång var jag direkt! Faktiskt så var jag helt imponerad av mig själv att jag kom ihåg så mycket på en gång. Allt ifrån faktureringar och fraktsedlar till orderbekräftelser och uppbokningar satt som limmat i huvudet och redan igår kunde jag näst intill fortsätta där jag slutade i vintras. Grattis Madelén! Du har gjort något bra för en gångs skull!
En stackars utsliten flicka somnade över Liftarens Guide till Galaxen efter att ha ätit mormors sossemat (läs fläskpannkaka) och sov sen likt ett fruktasvärt dött godtyckligt ting i tre timmar. Sååå skönt!
Samma visa var det imorse igen. Väckarklockan krävde alldels för mycket uppmärsamhet alldeles för tidigt på morgonen och vägrade låta mig somna om. Idag var det syrrans Mersa som fick aggera tapper springare och jag anlände till jobbet med självförtroendet på topp. Något som jag verkligen skulle få ångra. Efter en lyckad dag igår fick jag tokmycket arbete från alla håll och efter att ha tappat bort en sändning till Tyskland och försöka nysta upp det min kollega så tappert hade gjort hårdknutar på så var jag inte så kaxig sen.
Det var en trött Madelén som lämnade anläggningen vid fyratden kan jag lova... Mycket trött...
Kvällen går nu åt till att bearbeta alla intryck för att kunna gå dit med ett jävlar anamma imorgon igen. Försten in i väggen, eller hur är det?
*humlan: den som någonsin har hört en gamal Peugeot i 120 km/h vat varför den kallas humla. DÅ kan man börja snacka varvtal!
Har saknat dig syster...
Underbara sommar! Skola, Linköping och kravaller känns avlägset och jag har tagit emot Sagolika Sunne med öppna armar. Efter hektiska dagar av flytt och syrrans student så är det nu dags att njuta av tillvaron. Jag och halva styrkan Systrar af ätten Frykman-Larsson har legat i solen hemma hos pappa i Hibbel hela dagen och bara slappat..
Jag beklagar ditt senaste dygn, syrran... Pojkvänner är aldrig enkelt... Livet är aldrig enkelt även om det är förbannat intressant! Dennis sa faktiskt något riktigt vettigt till mig härom dagen; Om man inte kan se tillbaka på året som gått utan att fyllas av tårar - vare sig det är av glädje ller av sorg - så är det året bortkastat. Så underbart klyschigt och sant! För även om det är tungt att säga det i en sådan här situation så är det likförbannat sant... Självklart känns det tungt men ack så lärorikt!
Stå på dig, syrran! Du vet att jag står bakom dig i dina beslut... Du vet att jag vill hjälpa dig så gott det går...
Vi hade en underbar stund igår tillsammans i sadeln på Kingen och Sirocco. En snabb galopp genom skogen på en lagon igenväxt traktorväg när man känner den svala kvällsbrisen i håret och hästens rytmiska steg under sig kan utan tvekan få vem som helst på gott humör! Åratal har bara flugit iväg sen sist. Men även om jag knappt kan komma ihåg när vi två fick möjligheten att uppleva lyckan av att tillsammans kunna njuta av sommaaren på våra två underbara hästar så känns allt som det var igår... En sådan där magisk nostalgitrip som är få förunnat. Denna resa hade inte varit möjlig att genomföra för ett par år sedan, det vet både du och jag. Men nu när vi utvecklats och förändrats och omvärlden lugnat ner sig så igger det precis i tiden.
Vi har mycket att ta igen och prata om! Hade det kunnat bli en bättre start på sommaren?
Påväg ner i det svalkande vattnet. Ni ska tro att SIrocco njöt!
Fler bilder kommer inom kort...
Jag beklagar ditt senaste dygn, syrran... Pojkvänner är aldrig enkelt... Livet är aldrig enkelt även om det är förbannat intressant! Dennis sa faktiskt något riktigt vettigt till mig härom dagen; Om man inte kan se tillbaka på året som gått utan att fyllas av tårar - vare sig det är av glädje ller av sorg - så är det året bortkastat. Så underbart klyschigt och sant! För även om det är tungt att säga det i en sådan här situation så är det likförbannat sant... Självklart känns det tungt men ack så lärorikt!
Stå på dig, syrran! Du vet att jag står bakom dig i dina beslut... Du vet att jag vill hjälpa dig så gott det går...
Vi hade en underbar stund igår tillsammans i sadeln på Kingen och Sirocco. En snabb galopp genom skogen på en lagon igenväxt traktorväg när man känner den svala kvällsbrisen i håret och hästens rytmiska steg under sig kan utan tvekan få vem som helst på gott humör! Åratal har bara flugit iväg sen sist. Men även om jag knappt kan komma ihåg när vi två fick möjligheten att uppleva lyckan av att tillsammans kunna njuta av sommaaren på våra två underbara hästar så känns allt som det var igår... En sådan där magisk nostalgitrip som är få förunnat. Denna resa hade inte varit möjlig att genomföra för ett par år sedan, det vet både du och jag. Men nu när vi utvecklats och förändrats och omvärlden lugnat ner sig så igger det precis i tiden.
Vi har mycket att ta igen och prata om! Hade det kunnat bli en bättre start på sommaren?
Påväg ner i det svalkande vattnet. Ni ska tro att SIrocco njöt!
Fler bilder kommer inom kort...
Bland mysklädda I-are och mängder av information
Nu är den här! En av de stora högtiderna för en teknologiestuderande vid Linköpings Universitet.
En av de stora högtiderna då...
...man packar ner dubbla matlådor i väskan eftersom man borde plugga länge.
...man tvingas plugga intensivt utan någon som helst schemaläggning. (almost like FilFuck)
...man måste vara i skolan vid sju, halv åtta tiden på morgon för att bråka med datanördar, maskinare och andra om de optimala pluggplatserna.
...man slösar sin sociala kompetens på att diskutera partiella differentialekvationer och hur stor avrundningsfelet ska vara i förhållande till trunkeringsfelet. (Märk att ingenting annat är intressant...).
...transportsträckan är alldeles för lång mellan varje askalas. (Räkna med två eller tre veckor)
...lägenheten är onödigt städad och man är mer tränad än vanligt eftersom det till och med är roligare att dammsuga eller springa Rydsskogen än att plugga.
...även den mest välklädda I-aren drar på sig myskläder.
Välkommen efterlängtade Tenta-period! Du ack så motbjudande tid som bär på mängder av tillfällig information om Numeriska Metoder och Besluts- och Finansiell Metodik. Du, som frambringar ångest och njuter av att se dessa tusentals stackars individer som tvingas lära in åtminstone tio högskolepoäng på bara några veckor.
Återigen... Välkommen! Du vet att vi hatar dig!
En av de stora högtiderna då...
...man packar ner dubbla matlådor i väskan eftersom man borde plugga länge.
...man tvingas plugga intensivt utan någon som helst schemaläggning. (almost like FilFuck)
...man måste vara i skolan vid sju, halv åtta tiden på morgon för att bråka med datanördar, maskinare och andra om de optimala pluggplatserna.
...man slösar sin sociala kompetens på att diskutera partiella differentialekvationer och hur stor avrundningsfelet ska vara i förhållande till trunkeringsfelet. (Märk att ingenting annat är intressant...).
...transportsträckan är alldeles för lång mellan varje askalas. (Räkna med två eller tre veckor)
...lägenheten är onödigt städad och man är mer tränad än vanligt eftersom det till och med är roligare att dammsuga eller springa Rydsskogen än att plugga.
...även den mest välklädda I-aren drar på sig myskläder.
Välkommen efterlängtade Tenta-period! Du ack så motbjudande tid som bär på mängder av tillfällig information om Numeriska Metoder och Besluts- och Finansiell Metodik. Du, som frambringar ångest och njuter av att se dessa tusentals stackars individer som tvingas lära in åtminstone tio högskolepoäng på bara några veckor.
Återigen... Välkommen! Du vet att vi hatar dig!
Får jag vara din ferrari?
En helg i advent.
Ett systerpar på utflykt.
En nästansysters välkomnande armar.
En helt otrolig hästshow och vidare också en box med vin.
En trevlig kväll tillsammans i Täby.
Jag kommer så väl ihåg hur jag fascinerades av er otroliga förmåga att hålla mig vid tårar av skratt hela kvällen. Alram & Tjet in action; kan det bli bättre!? Lika mycket fascinerades jag av Annalisas förmåga att locka fram Madelén i sitt rätta jag - bonnig och med alldeles för många härligt pinsamma minnen från förr som jag tamejfan aldrig kommer ifrån!
Madelén, kan inte du berätta hur det är att förstöra sina nya jeans när man ramlar i massor av blåbär?
Tack Annalisa för att du påminner mig och min charm!
En helg i mars.
En trip till Täby med förhoppningar om en favorit-i-repris.
En ny box med vin. Kan märket ha vart Podium måntro?
Likförbannat gick det inte att undgå glädjetårar och en suveränt trevlig tid.
Av någon anledning så trivs jag onödigt bra i denna absurda miljö. Jag anser mig ha hittat min plats under alla stockholmare som inte kan göra annat än att håna mig för min grymt charmiga dialekt. Att föra en seriös konversation - jo, tjena! Och Annalisa, min så kallade vän, som bara njuter av att hon för en gångs skull inte är den värmändska hackkycklingen. Man tackar!
Säg mig Johan, hur hände detta?
Säg mig hur jag kan trivas så onödigt bra i denna absurda miljö. Jag, en liten tös från Värmland (eller Sjumilaskogen där ingen är arg om man så vill), hör egentligen inte hemma bland bratsen på St Eriksgatan där fläskpannkaka kallas sossemat och man ser fler porschar under en dag än jag gjort under en hel livstid. Jag, med mina strikta idéer om hur saker och ting ska vara, kan inte göra annat än att flyta med, tagen av hur tillfälligheter kan ha så stor betydelse.
Konstigt nog känner jag en stark längtan efter att ha en egen brat.
Säg mig Johan, vill du vara min brat så kan jag va din ferrari?
Snyggt kök förresten, Stefan. Jag kunde inte gjort det bättre själv! Men borde du inte göra någonting åt vardagsrummet också?
Ett systerpar på utflykt.
En nästansysters välkomnande armar.
En helt otrolig hästshow och vidare också en box med vin.
En trevlig kväll tillsammans i Täby.
Jag kommer så väl ihåg hur jag fascinerades av er otroliga förmåga att hålla mig vid tårar av skratt hela kvällen. Alram & Tjet in action; kan det bli bättre!? Lika mycket fascinerades jag av Annalisas förmåga att locka fram Madelén i sitt rätta jag - bonnig och med alldeles för många härligt pinsamma minnen från förr som jag tamejfan aldrig kommer ifrån!
Madelén, kan inte du berätta hur det är att förstöra sina nya jeans när man ramlar i massor av blåbär?
Tack Annalisa för att du påminner mig och min charm!
En helg i mars.
En trip till Täby med förhoppningar om en favorit-i-repris.
En ny box med vin. Kan märket ha vart Podium måntro?
Likförbannat gick det inte att undgå glädjetårar och en suveränt trevlig tid.
Av någon anledning så trivs jag onödigt bra i denna absurda miljö. Jag anser mig ha hittat min plats under alla stockholmare som inte kan göra annat än att håna mig för min grymt charmiga dialekt. Att föra en seriös konversation - jo, tjena! Och Annalisa, min så kallade vän, som bara njuter av att hon för en gångs skull inte är den värmändska hackkycklingen. Man tackar!
Säg mig Johan, hur hände detta?
Säg mig hur jag kan trivas så onödigt bra i denna absurda miljö. Jag, en liten tös från Värmland (eller Sjumilaskogen där ingen är arg om man så vill), hör egentligen inte hemma bland bratsen på St Eriksgatan där fläskpannkaka kallas sossemat och man ser fler porschar under en dag än jag gjort under en hel livstid. Jag, med mina strikta idéer om hur saker och ting ska vara, kan inte göra annat än att flyta med, tagen av hur tillfälligheter kan ha så stor betydelse.
Konstigt nog känner jag en stark längtan efter att ha en egen brat.
Säg mig Johan, vill du vara min brat så kan jag va din ferrari?
Snyggt kök förresten, Stefan. Jag kunde inte gjort det bättre själv! Men borde du inte göra någonting åt vardagsrummet också?
brytpunkt
Vart tog det vägen? Allt bara försvann så fort och igår satt jag återigen med laborationerna i TANA46, Numeriska Metoder. Vem var det egentligen som föreslog att någon skulle ta ifrån oss arbetshandskar, bilnycklar och SOF-overaller och istället ersätta det med laborationshäfte, MATLAB och tentaångest? Vem?
Det var inte längesedan vi tog första spadtaget till världens bästa festival. Den söndagen när jag klev in i parken och upptäckte vårt femtonhundra kvadratmeter stora tält vars balkar, som väger närmare ett ton var, höll på att resas. Den söndagen då vi gemensamt åt den första middagen av totalt tio efterföljande. Den söndagen då man kände det förväntansfulla pirret i kroppen och känslan av no breaks förrän festivalen är över.
Byggandet gick bra och festivalen, om nått, ännu bättre. Det skulle tyvärr vara omöjligt att beskriva allt utan att utveckla det till en uppsats men du kan ju ändå försöka leva dej in i situationen:
Klockan är 0100 på lördagnatten och jag står i mörkret utanför Stora öltältet, en del av det stora festivalområdet där två gigantiska barer och den största scenen trängs tillsammans med massor av studenter. Någon vänlig själ har donerat en cigg som är mitt enda sällskap just då. Sliten, trött och med ett behov av ensamhet efter de intensiva dagarna står jag bara och njuter av situationen. Njuter av iakttagelsen av enorma mängder glada, fulla studenter som tillslut, efter en lång väntan, får uppleva vår kreation. Hela tiden ljuder fantastiska toner av brassinstrument, banjo och en och annan trumpet som tillsammans med taktfasta ljusspel och duktiga baletter utgör en totalupplevelse. Då och då spelar någon studentorkester upp en gammal slagdänga som alla sjunger med i och stämningen är på topp!
Där står jag, klockan 0100 på lördagnatten, och upplever utdelningen som jag fått för mitt slit. Jag tänker tillbaka på en av de mest händelserika halvåren jag haft i mitt liv; halvåret fram tills idag. Förutom att vi har anordnat Linköpings och studentorkester-Sveriges mest efterlängtade fest så har jag fått lära känna ett helt underbart gäng människor. Människor av helt olika påbrå och med helt olika personligheter men med SOF som gemensam nämnare. Alla har sökt av en anledning och inte sällan har det uppenbarligen varit för den sociala aspekten; folk som är kapabla och öppna nog att söka nya kontakter utanför kompiskretsar och över programgränser. Sådana människor uppskattar jag!
Efter att i förrgår ha slutfört all städning i Folkets Park trodde jag att det skulle kännas tomt. Jag trodde att jag skulle sakna alla människor som helt plötsligt skulle försvinna. Lyckligtvis hade jag fel. Än så länge är känslan enbart lättnad av att allt är över. Inte nog med att jag njöt av de enstaka minuter av ensamhet som jag lyckas sno åt mig tillsammans med min labb så träffade jag stora delar av gänget igår på [hg]'s tackfest. Jag hoppas och tror att många av de människor jag träffat har blivit vänner som man har kvar...
Återigen har jag färdats tillbaka till verkligheten och det med råge... Verkligheten är ingen lätt värld att leva i även om den är lärorik. Ibland vill man bara sjunka genom jorden och fly från problemen tills man inser att skadan inte bara drabbar en själv utan de man bryr sig om. Om det bara hade drabbat mig själv så hade problemet vart världsligt och ingenting att prata om, men när det drabbar Dig... När det drabbar Dig så blir jag rädd och känner skuld. En skuld som är lika oberättigad som ofrånkomlig. Rädslan kan jag däremot inte sätta ord på. Jag är inte säker på om den innefattar en potentiell förvrängd syn på mig eller om den rent av är rädslan för att förlora Ditt förtroende helt... Jag vill be om förlåtelse även fast jag egentligen är lika drabbad själv...
Jag känner så många tankar som flyger genom mitt huvud just nu. Mitt liv är händelserikt och för tillfället i en brytpunkt; något som känns... Det sista jag vill göra innan jag ger mig är att säga ett tack till lilla Glis; ett tack för att du finns och för att jag faktiskt får och kan ta dej för givet. Inte en sekund kan man tveka på den vänskapen Du är guld värd!
Det var inte längesedan vi tog första spadtaget till världens bästa festival. Den söndagen när jag klev in i parken och upptäckte vårt femtonhundra kvadratmeter stora tält vars balkar, som väger närmare ett ton var, höll på att resas. Den söndagen då vi gemensamt åt den första middagen av totalt tio efterföljande. Den söndagen då man kände det förväntansfulla pirret i kroppen och känslan av no breaks förrän festivalen är över.
Byggandet gick bra och festivalen, om nått, ännu bättre. Det skulle tyvärr vara omöjligt att beskriva allt utan att utveckla det till en uppsats men du kan ju ändå försöka leva dej in i situationen:
Klockan är 0100 på lördagnatten och jag står i mörkret utanför Stora öltältet, en del av det stora festivalområdet där två gigantiska barer och den största scenen trängs tillsammans med massor av studenter. Någon vänlig själ har donerat en cigg som är mitt enda sällskap just då. Sliten, trött och med ett behov av ensamhet efter de intensiva dagarna står jag bara och njuter av situationen. Njuter av iakttagelsen av enorma mängder glada, fulla studenter som tillslut, efter en lång väntan, får uppleva vår kreation. Hela tiden ljuder fantastiska toner av brassinstrument, banjo och en och annan trumpet som tillsammans med taktfasta ljusspel och duktiga baletter utgör en totalupplevelse. Då och då spelar någon studentorkester upp en gammal slagdänga som alla sjunger med i och stämningen är på topp!
Där står jag, klockan 0100 på lördagnatten, och upplever utdelningen som jag fått för mitt slit. Jag tänker tillbaka på en av de mest händelserika halvåren jag haft i mitt liv; halvåret fram tills idag. Förutom att vi har anordnat Linköpings och studentorkester-Sveriges mest efterlängtade fest så har jag fått lära känna ett helt underbart gäng människor. Människor av helt olika påbrå och med helt olika personligheter men med SOF som gemensam nämnare. Alla har sökt av en anledning och inte sällan har det uppenbarligen varit för den sociala aspekten; folk som är kapabla och öppna nog att söka nya kontakter utanför kompiskretsar och över programgränser. Sådana människor uppskattar jag!
Efter att i förrgår ha slutfört all städning i Folkets Park trodde jag att det skulle kännas tomt. Jag trodde att jag skulle sakna alla människor som helt plötsligt skulle försvinna. Lyckligtvis hade jag fel. Än så länge är känslan enbart lättnad av att allt är över. Inte nog med att jag njöt av de enstaka minuter av ensamhet som jag lyckas sno åt mig tillsammans med min labb så träffade jag stora delar av gänget igår på [hg]'s tackfest. Jag hoppas och tror att många av de människor jag träffat har blivit vänner som man har kvar...
Återigen har jag färdats tillbaka till verkligheten och det med råge... Verkligheten är ingen lätt värld att leva i även om den är lärorik. Ibland vill man bara sjunka genom jorden och fly från problemen tills man inser att skadan inte bara drabbar en själv utan de man bryr sig om. Om det bara hade drabbat mig själv så hade problemet vart världsligt och ingenting att prata om, men när det drabbar Dig... När det drabbar Dig så blir jag rädd och känner skuld. En skuld som är lika oberättigad som ofrånkomlig. Rädslan kan jag däremot inte sätta ord på. Jag är inte säker på om den innefattar en potentiell förvrängd syn på mig eller om den rent av är rädslan för att förlora Ditt förtroende helt... Jag vill be om förlåtelse även fast jag egentligen är lika drabbad själv...
Jag känner så många tankar som flyger genom mitt huvud just nu. Mitt liv är händelserikt och för tillfället i en brytpunkt; något som känns... Det sista jag vill göra innan jag ger mig är att säga ett tack till lilla Glis; ett tack för att du finns och för att jag faktiskt får och kan ta dej för givet. Inte en sekund kan man tveka på den vänskapen Du är guld värd!
i SOFs tjänst...
Så då sitter man här igen. Återigen är min skönhetssömn utbytt av vakande i SOFs tjänst, denna gång ett hundratal meter snett söderut i C-husets Coloseum. Bygglåten spelas givetvis på repeat och tro det eller ej så kan jag den redan utantill... Tragiskt men sant... Måste ändå ge lite cred till Marcus, Gita och Boffe som valt en härligt enrverande låt. Den återfanns på en av Boffes gamla LP-skivor när dessa tre människor traditionsenligt delade på en flaska whiskey för att förhöja kreativiteten i valet av bygglåt. Marcus räknade ut att denne kommer att spelas drygt 4000 gången innan SOF är slut vilket låter ganska rimligt, dels på grund av att jag redan kan den (jag som aldrig lär mig texter annars..) och dels för att den bara är 2 minuter lång och går nere på byggområddet från 0800 på morgonen till 2100 på kvällen.
Endagarsbiljettsläppet kallas morgondagens stora happening, något som fok uppmärksammade och började köa till redan igår kväll. Även om trycket inte är lika stort som under Stora biljettsläppet så är jag ändå imponerad över den entusiam som finns för vårt arrangemang!
Känslan som suttit i sedan imorse är ett härlgt förväntansfullt pirr i magen blandat med en nypa stress... Nu finns det ingen återvändo utan nu kör vi fullt ut! Mina mardrömmar under nätterna kan inte knäcka verklighetens logi under festivalen och inte heller något annat. Det kommer att bli så jäkla bra och jag är helt säker på att det även är värt all den tid och kraft man faktiskt lägger ner. Om inte annat när man sitter på Universitetet mitt i natten för att vakta människor som utövar något så absurt som att köa i stört många timmar.
Nu tror jag att jag ska ta en trip ner till Qsin och Bekka som inatt har fått äran att sitta nattvakt i baracken.. Jag lider med er men tycker knappast synd om er! =)
Förresten så har bilderna från Byggstartfesten kommit upp också. Byggstartfesten då alla Kårtegbyggare tog sats för två fullspäckade veckor innan och under SOF. Meningen är att man famöver ska bygga kårtege, dricka öl, äta femtonkronors hamburgare och lyckas uthärda bygglåten. Det kan tilläggas att jag, under hela byggstartfesten, roade mej med att steka hamburgare så därför har jag inte så mycket information om själva festen. Dock vet jag, eftersom jag fortfarande hade hörseln med mej, att bygglåten som sagt var bra och att David och Bacon gjorde ett kanonjobb som konferensierer. Well done boys!
Byggstartfesten. Längs till höger i bild sår lilla jag och steker hamburgare... =)
Även om det inte syns så har baracken utökats med en grymt snygg bar!
Vår galna studentorkester LiTheBlås som laddar för att spela under byggstartfesten.. Det bör tilläggas att dom satt på baraktaket och skålade till bygglåten i tmmar efter att alla andra gått hem. =)
Endagarsbiljettsläppet kallas morgondagens stora happening, något som fok uppmärksammade och började köa till redan igår kväll. Även om trycket inte är lika stort som under Stora biljettsläppet så är jag ändå imponerad över den entusiam som finns för vårt arrangemang!
Känslan som suttit i sedan imorse är ett härlgt förväntansfullt pirr i magen blandat med en nypa stress... Nu finns det ingen återvändo utan nu kör vi fullt ut! Mina mardrömmar under nätterna kan inte knäcka verklighetens logi under festivalen och inte heller något annat. Det kommer att bli så jäkla bra och jag är helt säker på att det även är värt all den tid och kraft man faktiskt lägger ner. Om inte annat när man sitter på Universitetet mitt i natten för att vakta människor som utövar något så absurt som att köa i stört många timmar.
Nu tror jag att jag ska ta en trip ner till Qsin och Bekka som inatt har fått äran att sitta nattvakt i baracken.. Jag lider med er men tycker knappast synd om er! =)
Förresten så har bilderna från Byggstartfesten kommit upp också. Byggstartfesten då alla Kårtegbyggare tog sats för två fullspäckade veckor innan och under SOF. Meningen är att man famöver ska bygga kårtege, dricka öl, äta femtonkronors hamburgare och lyckas uthärda bygglåten. Det kan tilläggas att jag, under hela byggstartfesten, roade mej med att steka hamburgare så därför har jag inte så mycket information om själva festen. Dock vet jag, eftersom jag fortfarande hade hörseln med mej, att bygglåten som sagt var bra och att David och Bacon gjorde ett kanonjobb som konferensierer. Well done boys!
Byggstartfesten. Längs till höger i bild sår lilla jag och steker hamburgare... =)
Även om det inte syns så har baracken utökats med en grymt snygg bar!
Vår galna studentorkester LiTheBlås som laddar för att spela under byggstartfesten.. Det bör tilläggas att dom satt på baraktaket och skålade till bygglåten i tmmar efter att alla andra gått hem. =)
Nattvakt
Att fördriva tiden under en hel natt utan att somna.. Jag och Niklas sitter i vår ensamhet i Sof-baracken och gör allt för att bemästra denna outtalade konst. Nattvakter kallas det uppdrag som någon så vackert slängde i ansiktet på oss. Varken Niklas eller jag hade från början blivit tillsatta att vakta baracken, och kårtege-byggområdet, denna ack så vackra natt i maj. Men då jag tyckte att Magnus hade alldeles för mycket att göra för att så provocerat vända på dygnet och då Niklas tyckte att Anders var för sjuk för att ta sitt pass så sitter vi nu här... Webcamen över området är välbevakad på en tredje dataskärm förutom de två laptops som vi har framför oss och soft musik går på lagom volym från de små bärbara högtalarna som Niklas så strategiskt plockade med sig. Filmen "Over the hedge" blev en flopp då jag knappt kunde börja titta på den förrän jag halvsov. Ok Johan - Jag ska kolla klart på den nån gång.... Den verkade kul i alla fall =) Två hamburgare har v lyckats få i oss. Två gånger har någon av oss vandrat över området. Förbannat många gånger har jag slängt ett öga på klockan och insett hur fruktansvärt länge det är kvar innan jag får krypa ner i min alldeles egna säng...
För inte heller blev det mycket sova natten innan denna. Min underbara nästansyter anlände, som tidigare nämnt, till Linköping vid halv sju-tiden går (läs lördags) och jag hade inte heller väntat mig annat än att det skulle bli en livad kväll. Jag, Qsin, Annalisa och Dennis slog oss ner på min innergård för att grilla och pimpla vin i sann Sunne-anda. Självklart var smakerna en angenäm upplevelse och i lika sann Stöpa-anda så kunde vi ju knappast vara ensamna om denna trevliga stund. Tiden gick och strax gick det upp för mig att vi som tidigare vart fyra halvfulla värmlänningar hade utökats till tolv slumpvis utvalda människor som fortsatte att dricka vin, mingla och dela på min Gino som var avsatt för fyra personer. Helt underbart trevligt =) Dagen efter uppförde väl as usual när det gäller oss; Inte speciellt mycket blir gjort, något som inte heller är meningen. Helt underbart skönt =)
Tack Annalisa för att du tog dig tid att komma ner. Guld värt är det . Jag hoppas bara att du inte är lika besviken på mig som du borde att vara... Känn dig bedragen =)
Yeye... Nu ska jag fortsätta fördiva tiden och underhålla min alldeles egen kommitéare som sitter bredvid och uttrycker bitterheter för att inte har får min uppmärksamhet =) Sov gott ni smarta människor som inte komer på idéen att anordna Nordens största tut- och blåsfestival!
För inte heller blev det mycket sova natten innan denna. Min underbara nästansyter anlände, som tidigare nämnt, till Linköping vid halv sju-tiden går (läs lördags) och jag hade inte heller väntat mig annat än att det skulle bli en livad kväll. Jag, Qsin, Annalisa och Dennis slog oss ner på min innergård för att grilla och pimpla vin i sann Sunne-anda. Självklart var smakerna en angenäm upplevelse och i lika sann Stöpa-anda så kunde vi ju knappast vara ensamna om denna trevliga stund. Tiden gick och strax gick det upp för mig att vi som tidigare vart fyra halvfulla värmlänningar hade utökats till tolv slumpvis utvalda människor som fortsatte att dricka vin, mingla och dela på min Gino som var avsatt för fyra personer. Helt underbart trevligt =) Dagen efter uppförde väl as usual när det gäller oss; Inte speciellt mycket blir gjort, något som inte heller är meningen. Helt underbart skönt =)
Tack Annalisa för att du tog dig tid att komma ner. Guld värt är det . Jag hoppas bara att du inte är lika besviken på mig som du borde att vara... Känn dig bedragen =)
Yeye... Nu ska jag fortsätta fördiva tiden och underhålla min alldeles egen kommitéare som sitter bredvid och uttrycker bitterheter för att inte har får min uppmärksamhet =) Sov gott ni smarta människor som inte komer på idéen att anordna Nordens största tut- och blåsfestival!
jag finns här för dig...
Sitter hemma hos Qsin. Tänk att det snart är en vecka sedan det hände... Valborgsmässoafton 2007 kommer att vara en dag att minnas. En dag som började full av glädje men som sedan skulle omvandlas till förtvivlan och ångest på bara några sekunder.
Champagnelunch i Trädgårdsföreningen med ett tiotal kompisar, traditionsenligt Valborgsfirande på Borggården till mäktiga toner av studentkören Lihkören och vidare en paus påväg upp till Universitetet där vi satt i gräset och iakttog en oändlig motorcykelparad.
Det var sen, på kvällen, påväg upp på det välfyllda, trivsamma baracktaket som det hände. Qsin tappade balansen och föll som en sten de knappa två metrarna till marken. Helt livlös låg hon där. Det jag tyckte var en evighet innebar i verkligheten endast ett fåtal sekunder som jag inte kunde kommunicera med min vän. Men tillslut... Tillslut vaknade hon och efter att ha klargjort att hon inte hade ont tog vi en taxi hem.
Onykter måste jag ha vart; Det går inte att säga något annat men ack så medveten om mitt ansvar... Ack så medveten och klar i tanken.
Att hålla henne vaken i ett par timmar var mitt mål, för så har jag hört att man gör. Men hur?
-Qsin, ska vi gå till statoil och handla mat?
Ett kort svar som lät jakande gjorde att vi sakta men säkert styrde stegen mot macken. Vi kanske hann femton meter innan hon föll ihop som en säck på marken. Förvivlad och arg för att hon vägrade resa sig och bara svarade osammanhängade på vad jag sa fick mej att börja gråta. Men jag lät henne ligga. Jag lät henne ligga men vägrade släppa kontakten med det lilla medvetande jag förstod att hon hade.
Men tillslut, efter att ha fått ur sig det värsta och efter ett antal upprepanden av "säcken till marken", lyckades vi trots allt att ta oss in. Ner i sängen med Qsin och jag själv som inte kunde göra annat än att sätta mig vid köksbordet och titta på min stackars vän. Natten blev inte lika lång som jag tyckte att den var eftersom min kropp vägrade slappna av och sova...
Klockan fem på morgonen vaknade hon. Det första sammanhängande hon uttryckte sedan fallet var att hon hade mycket ont i ryggen... Mycket ont i ryggen!? Men innan hade hon ju påstått att det hade gått bra!
Sedan började hon gråta där hon låg. Jag förstod att hon inte hade en aning om vad som hänt under de senaste timmarna, något som gjorde mig ännu mer förtvivlad.
Som vanligt vd tunga situationer ringde jag till min underbara mor. Chocken kom inte förrän då. Inte förrän mamma uttryckte förskräckelsen över att vi inte hade kört henne till akuten direkt. Hur kunde jag vara så dum!?
112 var ett faktum och strax därefter kom ambulansen.
En konstig, omedveten lättnad kom över mig när vi väl var framme på US. Efter att inte ha orkat sova på hela natten upptäckte jag helt plötsligt hur fruktansvärt trött jag var och personalen lyfte bort ansvaret från mina axlar.
Allting gick över förväntan. En lättare hjärnskakning och en söndertrasad rygg var diagnosen men ingenting var i alla fall brutet. Nu när jag tittar på henne där hon ligger i soffan har hon fortfarande riktigt ont men förhoppningsvis blir det bättre snart...Låt mej aldrig mer uppleva den rädslan... Jag har på detaljnivå kunnat berätta det hon inte minns. De långa timmarna mellan fallet från baracktaket och uppvaknadet hemma i min säng.
Jag och Lasse lyckades i alla fall snickra ihop ett trappräcke till baracktaket igår med förhoppningar om att ingen annan ska behöva utsättas för samma sak... =)
Idag kommer Annalisa. Jag hoppas att vi får en helt kanonbra kväll och att Qsin orkar dricka lite vin utan att få ångest i alla fall...
Du betyder så mycket vännen! Gör aldrig om det där!
jag antar Annalisas utmaning =)
Tre saker jag inte förstår:
-Varför ingen städar min lägenhet
-Hur fasen jag ska hitta felet som sabbar mitt SänkaSkepp-programmeringsprojektet
-Varför ingen kan uttala ö'et i imöra rätt
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet jag sitter vid:
-En bok om psykoanalys
-Plankan (mitt ankliknande pennskrin)
-En alldeles för stor, helt värdelös dator
Tre saker jag gör just nu:
-Skelar (inte fått i dom förbannade linserna)
-Funderar på vilken skumpa jag ska dricka idag
-Laddar för att ta itu med mitt diskberg
Tre saker jag vill göra innan jag dör:
-Anordna Nordens största tut- och blås-festival
-Uppleva ett liv som rik icke-student (rik student hade iof också vart schysst =))
-Hitta felet som sabbar mitt SänkaSkepp-programmeringsprojektet
Tre saker jag kan göra:
-Verka onödigt blond
-Lösa en differentialekvation av högre grad
-Prata helt oförståelig värmländska
Tre saker jag inte kan:
-Orka se på ett helt SouthPark-avsnitt
-Sluta sakna min familj
-Komma ihåg vart jag har lagt mitt LiU-kort
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
-Fanfar - Staffan Hellstrand (fortfarande helt underbar)
-Out Loud - Dispatch (så enkelt, så bra)
-American Jesus - Bad Religion (klockrent?)
Tre saker jag skulle vilja lära mig:
-Battla (jag är snart där...)
-Stänga av min mobil
-Att första hur sarkasm kan va så jäkla kul
Tre favoriträtter:
-Baljans tjugokronorsbaguetter
-Paj
-Bosses glass (är fasen som en hel måltid)
Tre personer jag utmanar:
-Qsin
-och två till som vågar anta utmaningen =)
-Varför ingen städar min lägenhet
-Hur fasen jag ska hitta felet som sabbar mitt SänkaSkepp-programmeringsprojektet
-Varför ingen kan uttala ö'et i imöra rätt
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet jag sitter vid:
-En bok om psykoanalys
-Plankan (mitt ankliknande pennskrin)
-En alldeles för stor, helt värdelös dator
Tre saker jag gör just nu:
-Skelar (inte fått i dom förbannade linserna)
-Funderar på vilken skumpa jag ska dricka idag
-Laddar för att ta itu med mitt diskberg
Tre saker jag vill göra innan jag dör:
-Anordna Nordens största tut- och blås-festival
-Uppleva ett liv som rik icke-student (rik student hade iof också vart schysst =))
-Hitta felet som sabbar mitt SänkaSkepp-programmeringsprojektet
Tre saker jag kan göra:
-Verka onödigt blond
-Lösa en differentialekvation av högre grad
-Prata helt oförståelig värmländska
Tre saker jag inte kan:
-Orka se på ett helt SouthPark-avsnitt
-Sluta sakna min familj
-Komma ihåg vart jag har lagt mitt LiU-kort
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
-Fanfar - Staffan Hellstrand (fortfarande helt underbar)
-Out Loud - Dispatch (så enkelt, så bra)
-American Jesus - Bad Religion (klockrent?)
Tre saker jag skulle vilja lära mig:
-Battla (jag är snart där...)
-Stänga av min mobil
-Att första hur sarkasm kan va så jäkla kul
Tre favoriträtter:
-Baljans tjugokronorsbaguetter
-Paj
-Bosses glass (är fasen som en hel måltid)
Tre personer jag utmanar:
-Qsin
-och två till som vågar anta utmaningen =)
stundande Valborgsfirande
Så var det söndag igen.. Helt ok för att va söndag i och för sig eftersom Valborg så strategiskt har placerats på en måndag i år. Schemaläggaren har lyckats för en gångs skull =)
Valborg: det mest självklara valet för en festsugen student. Roadtrip till både Uppsala och Lund för vissa. Det är där det händer liksom! Linköping och sjuksyrrornas "Akuten"-kravall för oss andra som inte orkar planera, fixa gästlegitimation och betala tågbiljett. Det blir nog bra ändå =) Champagnelunch i Trädgårdföreningen, lekar i Vallamassivet och därefter Kravall. Vad mer kan man begära? Inte behöver vi Lundare eller Norrlands nation i Uppsala inte! SOF is da shit!
Förresten kan jag ju passa på att tacka Bondesson för ännu en grrrreat aktivitet igår. En annorluna sittning ett stenkast hemifrån är ingenting man får uppleva alldeles för ofta. Om den dessutom inkluderar ett helt underbart gäng SOFare och lagom mycket alkohol är den uppskattad av mig!
Jag ger Bondesson och Villevalla Pub
¤ ¤ ¤ ¤ ¤
fem konstiga tecken av fem möjliga. Well done!
Nu ska jag börja fixa lite käk till mina söta små middagsgäster. Stolt över att för en gångs skull kunna bjuda på något annat än fiskbullar. För det kan även Dennis få fem konstiga tecken för att han hängde med mej och Goken och ut till Willys och storhandlade idag.
Valborg: det mest självklara valet för en festsugen student. Roadtrip till både Uppsala och Lund för vissa. Det är där det händer liksom! Linköping och sjuksyrrornas "Akuten"-kravall för oss andra som inte orkar planera, fixa gästlegitimation och betala tågbiljett. Det blir nog bra ändå =) Champagnelunch i Trädgårdföreningen, lekar i Vallamassivet och därefter Kravall. Vad mer kan man begära? Inte behöver vi Lundare eller Norrlands nation i Uppsala inte! SOF is da shit!
Förresten kan jag ju passa på att tacka Bondesson för ännu en grrrreat aktivitet igår. En annorluna sittning ett stenkast hemifrån är ingenting man får uppleva alldeles för ofta. Om den dessutom inkluderar ett helt underbart gäng SOFare och lagom mycket alkohol är den uppskattad av mig!
Jag ger Bondesson och Villevalla Pub
¤ ¤ ¤ ¤ ¤
fem konstiga tecken av fem möjliga. Well done!
Nu ska jag börja fixa lite käk till mina söta små middagsgäster. Stolt över att för en gångs skull kunna bjuda på något annat än fiskbullar. För det kan även Dennis få fem konstiga tecken för att han hängde med mej och Goken och ut till Willys och storhandlade idag.
Den vackraste tiden på året är mellan hägg och syrén
Legat ute i solen en stund. Underbart skönt även om värmen inte är vad den var tidigare i veckan.
Lite underligt känns det ändå... Jag och Niklas tog en promenad till Ryds centrum för att köpa grillmat igår. Påväg tillbaka till universitetet stannade jag upp; en välbekant doft utlöste skiftande känslor av välbehag och ångest. Under ett fåtal sekunder försökte jag placera denna underbara doft tills det att jag upptäckte en blommande häggbuske intill vägkanten.
Den vackrast tiden på året är mellan hägg och syrén.
Citatet etsade sig fast i mina tankar och utlöste... just det; skiftande känslor av välbehag och ångest. Lite underligt känns det ändå...
Underbar är tanken men samtidigt slår det mig vad mycket jag egentligen har att göra innan det kan kallas sommar på riktigt; innan häggen ersatts med en lika väldoftande syrén... SOF ska genomföras, projekt ska slutföras, tentaångest ska infinna sig ochinte minst ska man ha tid att leva.
Ändå kommer jag mig inte för! På grund av obefintlig studiemotivation, ett bedårande väder och tankar och funderingar som befinner sig någon helt annanstans kommer jag mig inte för.
Funderingarna skyller jag på Dig. Jag skyller på Dig som under den senaste tiden ockuperat mina tankar och vägrat släppa taget. Jag hoppas att Du känner dig träffad och även känner skuld för vad Du gör med mitt liv... Jag får ingenting gjort!
Fantastiska vårkänslor sprudlar och jag skulle så gärna vilja dela dem med nån. Dela dem med Dig.
Den vackrast tiden på året är mellan hägg och syrén.
Det är nu man bara vill vara.
Lite underligt känns det ändå... Jag och Niklas tog en promenad till Ryds centrum för att köpa grillmat igår. Påväg tillbaka till universitetet stannade jag upp; en välbekant doft utlöste skiftande känslor av välbehag och ångest. Under ett fåtal sekunder försökte jag placera denna underbara doft tills det att jag upptäckte en blommande häggbuske intill vägkanten.
Den vackrast tiden på året är mellan hägg och syrén.
Citatet etsade sig fast i mina tankar och utlöste... just det; skiftande känslor av välbehag och ångest. Lite underligt känns det ändå...
Underbar är tanken men samtidigt slår det mig vad mycket jag egentligen har att göra innan det kan kallas sommar på riktigt; innan häggen ersatts med en lika väldoftande syrén... SOF ska genomföras, projekt ska slutföras, tentaångest ska infinna sig ochinte minst ska man ha tid att leva.
Ändå kommer jag mig inte för! På grund av obefintlig studiemotivation, ett bedårande väder och tankar och funderingar som befinner sig någon helt annanstans kommer jag mig inte för.
Funderingarna skyller jag på Dig. Jag skyller på Dig som under den senaste tiden ockuperat mina tankar och vägrat släppa taget. Jag hoppas att Du känner dig träffad och även känner skuld för vad Du gör med mitt liv... Jag får ingenting gjort!
Fantastiska vårkänslor sprudlar och jag skulle så gärna vilja dela dem med nån. Dela dem med Dig.
Den vackrast tiden på året är mellan hägg och syrén.
Det är nu man bara vill vara.
Teambuilding
Ont i hela ryggen. Ont i armarna. Trött så jag skulle kunna dö och den där jäkla tvättmaskinen som aldrig blir klar!
"Teambuilding" kallas tydligen den konstiga aktivitet som jag nu ägnat lite drygt ett dygn åt. Den går ut på att man släpper ut fyrtiofem glada individer mitt i skogen och säger åt dom att dom ska lära känna varandra...
Jag måste påstå att uppdraget utfördes imponerande väl och också att dom konstiga aktiviteter som vi hittade där mitt ute i skogen underlättade en hel del...
Förutom pilbågskytte, yxkastning och en hinderbana som laget (en grupp om typ fem pers) skulle ta sig igenom bestod dom "konstiga aktiviteterna" mest av höghöjdsuppdrag. Förstå den adrenalinkicken man fick när man hade klarat av det! Antagligen är det ganska svårt att förklara allt men jag gör ett försök:
Tänk dej en elva meter hög telefonstolpe. Tänk dej små plattor som underlättar att klättra upp på den. Vidare så ska du tänka dej en Madelén som inte har några erfarenheter och behov av att vistas på höga höjder över huvud taget men som ändå valde att anta utmaningen; att ta sig till toppen av stolpen och ställa sig upp på den ytterst lilla plattform som fanns längst upp... Att ta sig till toppen tyckte jag inte var några problem eftersom min enda utsikt var de små plattorna på den höga stolpen men när jag tillslut kom upp och insåg va fasen jag höll på med så var jag inte så jättetuff längre. Det hör till även saken att nedanför står resten av laget och hävdar att prestigeuppdraget inte är slutfört utan gör allt för att peppa till nästa steg. Nästa steg är nämnligen att kasta sig ut för stolpen och fånga en trapets som befinner sig ett par meter ut.. Jo men tjena! Men vad skulle Madelén göra? Ta sig ner måste man ju i alla fall så sekunden efter hittar jag mig själv med händerna runt trapetsen och med en faslig fart rakt nedåt. Självklart orkade jag inte hålla fast i trapetsen men gissa om man var kaxig när kroppen hade slutat skaka när man efteråt kommit ner på marken!
Tack snälla farbrorn som stog på backen och säkrade mej =)
Nästa mission var en hinderbana typ 15-20 meter upp i luften. Även denna klarade vår Madelén av (skapligt) galant så sen kunde hon vara mallig med gott samvete.. =)
Grillning, gitarr och sång vid lägerelden samt två militärtält gjorde helgen fullständig. Frukosten på morgonen var även del guld värd; hur mysigt som helst! Jag kan lova att detta är en helg att komma ihåg!
Niklas i full fart mot trapetsen... (Kom ihåg att det är elva meter upp i luften!)
Bekka, Niklas, Fredrik, David och Bondesson vad lägerelden. Mycket Gyllene Tider, Vreesvjik, Björn Rosenström m.m till tonerna av en jätteduktig gitarrist. Erkänn att det är stämningsfullt!?
"Teambuilding" kallas tydligen den konstiga aktivitet som jag nu ägnat lite drygt ett dygn åt. Den går ut på att man släpper ut fyrtiofem glada individer mitt i skogen och säger åt dom att dom ska lära känna varandra...
Jag måste påstå att uppdraget utfördes imponerande väl och också att dom konstiga aktiviteter som vi hittade där mitt ute i skogen underlättade en hel del...
Förutom pilbågskytte, yxkastning och en hinderbana som laget (en grupp om typ fem pers) skulle ta sig igenom bestod dom "konstiga aktiviteterna" mest av höghöjdsuppdrag. Förstå den adrenalinkicken man fick när man hade klarat av det! Antagligen är det ganska svårt att förklara allt men jag gör ett försök:
Tänk dej en elva meter hög telefonstolpe. Tänk dej små plattor som underlättar att klättra upp på den. Vidare så ska du tänka dej en Madelén som inte har några erfarenheter och behov av att vistas på höga höjder över huvud taget men som ändå valde att anta utmaningen; att ta sig till toppen av stolpen och ställa sig upp på den ytterst lilla plattform som fanns längst upp... Att ta sig till toppen tyckte jag inte var några problem eftersom min enda utsikt var de små plattorna på den höga stolpen men när jag tillslut kom upp och insåg va fasen jag höll på med så var jag inte så jättetuff längre. Det hör till även saken att nedanför står resten av laget och hävdar att prestigeuppdraget inte är slutfört utan gör allt för att peppa till nästa steg. Nästa steg är nämnligen att kasta sig ut för stolpen och fånga en trapets som befinner sig ett par meter ut.. Jo men tjena! Men vad skulle Madelén göra? Ta sig ner måste man ju i alla fall så sekunden efter hittar jag mig själv med händerna runt trapetsen och med en faslig fart rakt nedåt. Självklart orkade jag inte hålla fast i trapetsen men gissa om man var kaxig när kroppen hade slutat skaka när man efteråt kommit ner på marken!
Tack snälla farbrorn som stog på backen och säkrade mej =)
Nästa mission var en hinderbana typ 15-20 meter upp i luften. Även denna klarade vår Madelén av (skapligt) galant så sen kunde hon vara mallig med gott samvete.. =)
Grillning, gitarr och sång vid lägerelden samt två militärtält gjorde helgen fullständig. Frukosten på morgonen var även del guld värd; hur mysigt som helst! Jag kan lova att detta är en helg att komma ihåg!
Niklas i full fart mot trapetsen... (Kom ihåg att det är elva meter upp i luften!)
Bekka, Niklas, Fredrik, David och Bondesson vad lägerelden. Mycket Gyllene Tider, Vreesvjik, Björn Rosenström m.m till tonerna av en jätteduktig gitarrist. Erkänn att det är stämningsfullt!?
Så länge sedan nu...
Min egen Leena på BUP... Hade inte en tanke på att mamma åkte dit med tredje barnet igår. Vad är det för fel på min familj? Eller kanske rättare sagt; vart får min mor all kraft och insikt ifrån? Tydligen så hade mötet gått bra i alla fall. Glad för min systers skull är jag... Glad för att hon får möjlighet och hjälp att kämpa för ett "normalt" liv och en dräglig vardag precis som min mamma (och alla andra) gav mig samma möjlighet.
Så länge sedan nu. Så väl ångest och minnen lyckas förträngas och falla till intet. Stundvis får jag till och med för mig att jag under den tiden var någon helt annanstans. Det som brukade kallas "jag" var under denna tid en förklädd vålnad. En vålnad vars uppfattning och tankar var allt annat än mänskliga och vars rationalitet kunde tyckas vara absurd.
För en människa som inte varit nära är det omöjligt att förklara och så även för mig. Jag har diskuterat tiden med många av de som stod, och fortfarande står, mig nära men mycket av det de berättar går inte att få grepp om. Många minnen som de har är ingenting som jag överhuvudtaget vet något om utan istället helt har förträngt. Underligt det där...
Men i och med påminnelsen om BUP och även en bekants insjuknande så kommer tankarna dock åter. Den här gången i en helt annan skepnad än tidigare. Händelser och beteenden som jag tidigare inte vågat ta upp, antagligen på grund av en undermedveten skam eller ren förnekelse, snurrar ofta i mitt huvud och jag kan minnas stunder.
Ångestfyllda stunder i samband med "oren" mat som mamma tvingade i mig eller utebliven motion då jag inte kunde smita iväg från skolan eller någon vaknade tidigt på morgonen så jag inte hann. Också gångerna när vågen på BUP visade ett halvkilo mer var fruktansvärda även om jag var en jävel på att inte visa det..
Utmattade stunder när min kropp bara sa nej. Sömn var dock bra eftersom man slapp äta och slapp ångesten för en stund. Blodtrycksfall på grund av lågt blodtryck och frossa på grund av den totala bristen på underhudsfett.
Lyckliga stunder när jag lyckades gömma en macka eller göra några extra situps i smyg men också lyckliga stunder när folk visade att jag faktiskt fortfarande var en värdig människa och kämpade för min skull..
Idag har tankarna, som sagt, en helt annan skepnad. Jag kan minnas panikångesten och hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva den! Jag kan även minnas mitt maniska beteende. Min vardag var uppbyggd av tvångstankar och ett sjukligt strukturerat leverne. Minsta minut som rubbades i mitt välordnade schema framkallade ångest och lät vålnaden i min kropp få ännu mer makt. Jag minns honom som min värsta fiende...
Tro det eller ej men dock är detta den mest värdefulla erfarenhet jag bär med mig! För de som inte har kraften och hjälpen att ta sig ur bubblan och istället tvingas leva med denna vålnad hela livet kan jag bara skänka en tanke och en förtvivlad medkänsla. Man kunde lika gärna vara gift med självaste djävulen!
Orkar man däremot ta sig ur och ta itu med det verkliga livet så är det en erfarenhet värd guld! Mitt liv är helt annorlunda och jag är starkare än jag någonsin kunnat vara annars! Spontanitet, självkänsla och uppriktighet är nyckelord för mig.. Något som är omöjliga företeelser för en anorektiker. Värderingar och min syn på människor har förändrats radikalt och ordet "lycka" har fått en helt annan innebörd...
Jag ska sluta snacka om mig själv nu men när jag börjar skriva så brukar det bara rinna på..
Hoppas jag bara, och tror, att min syster får samma ömhet och hjälp... En biologiskt grundad sjukdom går inte att undkomma men jag är säker på att min underbara syster, tillsammans med oss runt omkring, orkar göra det till det bästa. Älskar dej gumman!
Så länge sedan nu. Så väl ångest och minnen lyckas förträngas och falla till intet. Stundvis får jag till och med för mig att jag under den tiden var någon helt annanstans. Det som brukade kallas "jag" var under denna tid en förklädd vålnad. En vålnad vars uppfattning och tankar var allt annat än mänskliga och vars rationalitet kunde tyckas vara absurd.
För en människa som inte varit nära är det omöjligt att förklara och så även för mig. Jag har diskuterat tiden med många av de som stod, och fortfarande står, mig nära men mycket av det de berättar går inte att få grepp om. Många minnen som de har är ingenting som jag överhuvudtaget vet något om utan istället helt har förträngt. Underligt det där...
Men i och med påminnelsen om BUP och även en bekants insjuknande så kommer tankarna dock åter. Den här gången i en helt annan skepnad än tidigare. Händelser och beteenden som jag tidigare inte vågat ta upp, antagligen på grund av en undermedveten skam eller ren förnekelse, snurrar ofta i mitt huvud och jag kan minnas stunder.
Ångestfyllda stunder i samband med "oren" mat som mamma tvingade i mig eller utebliven motion då jag inte kunde smita iväg från skolan eller någon vaknade tidigt på morgonen så jag inte hann. Också gångerna när vågen på BUP visade ett halvkilo mer var fruktansvärda även om jag var en jävel på att inte visa det..
Utmattade stunder när min kropp bara sa nej. Sömn var dock bra eftersom man slapp äta och slapp ångesten för en stund. Blodtrycksfall på grund av lågt blodtryck och frossa på grund av den totala bristen på underhudsfett.
Lyckliga stunder när jag lyckades gömma en macka eller göra några extra situps i smyg men också lyckliga stunder när folk visade att jag faktiskt fortfarande var en värdig människa och kämpade för min skull..
Idag har tankarna, som sagt, en helt annan skepnad. Jag kan minnas panikångesten och hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva den! Jag kan även minnas mitt maniska beteende. Min vardag var uppbyggd av tvångstankar och ett sjukligt strukturerat leverne. Minsta minut som rubbades i mitt välordnade schema framkallade ångest och lät vålnaden i min kropp få ännu mer makt. Jag minns honom som min värsta fiende...
Tro det eller ej men dock är detta den mest värdefulla erfarenhet jag bär med mig! För de som inte har kraften och hjälpen att ta sig ur bubblan och istället tvingas leva med denna vålnad hela livet kan jag bara skänka en tanke och en förtvivlad medkänsla. Man kunde lika gärna vara gift med självaste djävulen!
Orkar man däremot ta sig ur och ta itu med det verkliga livet så är det en erfarenhet värd guld! Mitt liv är helt annorlunda och jag är starkare än jag någonsin kunnat vara annars! Spontanitet, självkänsla och uppriktighet är nyckelord för mig.. Något som är omöjliga företeelser för en anorektiker. Värderingar och min syn på människor har förändrats radikalt och ordet "lycka" har fått en helt annan innebörd...
Jag ska sluta snacka om mig själv nu men när jag börjar skriva så brukar det bara rinna på..
Hoppas jag bara, och tror, att min syster får samma ömhet och hjälp... En biologiskt grundad sjukdom går inte att undkomma men jag är säker på att min underbara syster, tillsammans med oss runt omkring, orkar göra det till det bästa. Älskar dej gumman!
Jag hatar IDA!!!
Som en instängd liten dräggig D:are med fyrkantiga ögon och stripigt hår sitter jag här, långt inne i B-husets klaustrofobiska korridorer. Det enda ljus som finns är en svag lampa i taket och självklart den blekt skinande dataskärmen. Som sann I:are är IDA fiendens territorium så jag gör så gott jag kan för att komma härifrån snarast!
Dataskärmen innehåller för närvarande:
1) Två Emacsfönster med löjligt mycket kod för ändamålet; ett program för att spela "Sänka Skepp".
Det är sanslöst vad mycket skräp man kan klottra ner för att (försöka) få en klient och en server att samköra!
2)Tre terminalfönster vars enda uppgifter är att göra så gott dom kan för att inte förstå min underbart vackra kod samt visa alla jäkla kompileringsfel man kan tänka sig.
3)Ett fönster som jag förhoppningsvis kommer att finna lyckan i; Gmailen som jag vägrar att stänga ner. Som tur är (eller dumt nog =)) finns det alltid någon att prata med där så jag får chans att tänka på annat ibland (ibland menas när jag inte håller på att slå sönder datorn).
4)Självklart bloggen så att jag får lite tid till det också när ingen är på Gmailen =)
Förvånansvärt nog går det dock framåt men ack så sakta! Marcus (för övrigt D:are själv) tipsade mig om att man kunde döpa om alla sina variabler till könsord vilket verkar mycket lockande för att lätta upp stämmningen lite =)
Hehe... Med dessa tendenser till D'humor och mina ögon som kan antas börja vara fyrkantiga så gör jag nog bäst i att ta kvällen innan det är för sent...
Sänka Skepp gör jag hädanefter på papper!
Dataskärmen innehåller för närvarande:
1) Två Emacsfönster med löjligt mycket kod för ändamålet; ett program för att spela "Sänka Skepp".
Det är sanslöst vad mycket skräp man kan klottra ner för att (försöka) få en klient och en server att samköra!
2)Tre terminalfönster vars enda uppgifter är att göra så gott dom kan för att inte förstå min underbart vackra kod samt visa alla jäkla kompileringsfel man kan tänka sig.
3)Ett fönster som jag förhoppningsvis kommer att finna lyckan i; Gmailen som jag vägrar att stänga ner. Som tur är (eller dumt nog =)) finns det alltid någon att prata med där så jag får chans att tänka på annat ibland (ibland menas när jag inte håller på att slå sönder datorn).
4)Självklart bloggen så att jag får lite tid till det också när ingen är på Gmailen =)
Förvånansvärt nog går det dock framåt men ack så sakta! Marcus (för övrigt D:are själv) tipsade mig om att man kunde döpa om alla sina variabler till könsord vilket verkar mycket lockande för att lätta upp stämmningen lite =)
Hehe... Med dessa tendenser till D'humor och mina ögon som kan antas börja vara fyrkantiga så gör jag nog bäst i att ta kvällen innan det är för sent...
Sänka Skepp gör jag hädanefter på papper!
mer SOFsnack =)
En stor härlig kopp te, soft musik från min iPod och en återblick av det gångna dygnet... Det får bli vad jag avslutar dagen med och jag avslutar den med ett leende på läpparna!
Festivalen kommer allt närmare, likt en asteroid som är påväg att träffa jordytan, men jag lovar; när den väl är ett faktum så är vi där för att göra den till det bästa SOF genom tiderna! Engagemang, förväntan och ett jävlar-anamma ligger i luften vilket jag tror är bra ingredinser för att lyckas.
Biljettsläppet gick smärtfritt och effektivt vilket även det är ett bevis för va jävla duktiga vi är, jag och alla underbara människor som jag får den äran att jobba tillsammans med.
På grund av alldeles för lite sömn och alldeles för många tankar kring SOF kommer jag instället att lägga upp lite bilder för en gångs skull. Detta för att folk ändå kommer att bli trötta på mitt bloggande om "nån tut-och-blås-festival" som ändå inte är lika intressant för de som inte är insatt i det, alltså med i organisationen.
Titta och njut =)
Korridor efter korridor med MÄNGDER av köande människor! De längsta satt från lunch dag 1 till det att biljetterna släpptes klockan 08.00 dag 2.
Klockan 08:00 dag 2: Vagnen med datorerna har rullats ut för att sakta börja beta av kön.
Och när jag ändå var i full gång med att lägga upp bilder så kan jag ju även ta med en som jag gillar skarpt. Jag och en bråkdel av organisationen på DÖMD...
Festivalen kommer allt närmare, likt en asteroid som är påväg att träffa jordytan, men jag lovar; när den väl är ett faktum så är vi där för att göra den till det bästa SOF genom tiderna! Engagemang, förväntan och ett jävlar-anamma ligger i luften vilket jag tror är bra ingredinser för att lyckas.
Biljettsläppet gick smärtfritt och effektivt vilket även det är ett bevis för va jävla duktiga vi är, jag och alla underbara människor som jag får den äran att jobba tillsammans med.
På grund av alldeles för lite sömn och alldeles för många tankar kring SOF kommer jag instället att lägga upp lite bilder för en gångs skull. Detta för att folk ändå kommer att bli trötta på mitt bloggande om "nån tut-och-blås-festival" som ändå inte är lika intressant för de som inte är insatt i det, alltså med i organisationen.
Titta och njut =)
Korridor efter korridor med MÄNGDER av köande människor! De längsta satt från lunch dag 1 till det att biljetterna släpptes klockan 08.00 dag 2.
Klockan 08:00 dag 2: Vagnen med datorerna har rullats ut för att sakta börja beta av kön.
Och när jag ändå var i full gång med att lägga upp bilder så kan jag ju även ta med en som jag gillar skarpt. Jag och en bråkdel av organisationen på DÖMD...
www.sof2007.se
Sitter i Colosseum. Det osar förväntan av de SOFare som är och har varit här under dagen och checkat läget.
Det är imorgon det händer. Det är imorgon vi får klart för oss hur stort intresset egentligen är för SOF2007. De första köande satte sig vid 13 framför mig och många har vart fram och frågat hur länge man egentligen ska vara tvungen att stå; hur läga man måste vänta innan man själv sätter sig... Gamla bygglåtar går på repeat i boomblastern och det är bara så härlig stämning! (För er som inte vet vad en bygglåt ä så kan jag meddela att det är en låt för varje SOF som har vart som går på repeat varje dag, hela dagen under de två veckor som kårtegebidragen byggs).
17 timmar kvar nu typ... Stackars människor som måste sitta hela natten!
Jag ska forsätta jobba..
Det är imorgon det händer. Det är imorgon vi får klart för oss hur stort intresset egentligen är för SOF2007. De första köande satte sig vid 13 framför mig och många har vart fram och frågat hur länge man egentligen ska vara tvungen att stå; hur läga man måste vänta innan man själv sätter sig... Gamla bygglåtar går på repeat i boomblastern och det är bara så härlig stämning! (För er som inte vet vad en bygglåt ä så kan jag meddela att det är en låt för varje SOF som har vart som går på repeat varje dag, hela dagen under de två veckor som kårtegebidragen byggs).
17 timmar kvar nu typ... Stackars människor som måste sitta hela natten!
Jag ska forsätta jobba..
en helt vanlig söndagkväll
Vilken jäkla helg! Vad har jag gjort för att förtjäna detta!? Fruktansvärt skoj har vi (jag) haft men ack så annorlunda.
Att grilla på baracktaket har numera blivit ett faktum de dagar som solen skiner, det vill säga alla dagar. Alla dagar utom söndagar eller i vilket fall dagen-efter-dagar då alla önskar att solen inte skiner och därmed undviker att grilla på baracktaket =)
Fredagen blev ju orginell i sig på grund av min brighta idé att för en gångs skull inte köpa cider eller vin. Sprit tyckte jag själv var en lysande idé i valet och kvalet på Systemet dagen innan, något som jag uppenbarligen skulle få ångra. Madelén var fruktasvärt berusad hela kvällen vilket var både kul och skapligt jättepinsamt eftersom jag vanligvis har förmågan att slutar vid en viss, måttlig gräns (givetvis var inte fallet så just då). Jag hoppas i alla fall att min omgivning hade lika kul som vad jag hade. Flamman blir aldrig fel och speciellt inte när halva bygget är SOFare =)
Lördagen uppvägde däremot den dittills angenäma upplevelsen i och med en bakfylla som inte var av denna värld. Aldrig mer dricka! En alvedon och Fredrics och Niklas halvätna pizzor fick bli min räddning under dagen och senare även LHC's förlust i hockeyn. Hur skadeglad kan man vara efter att dom slog ut Färjestad i semifinalen!? Jag som inte ens är hockeyfanatiker liksom!
Vidare så hävdade ju jag att kvällen var slut och att man skulle få krypa ner i en skön säng... Men icke! Grabbarna som jag hängde med insisterade i att ölspel skulle vara det optimala. Jag vet inte om jag kunde hålla med just då men som om jag hade något val! Oerhört trevlig kväll blev det med trots allt! Jag är lika imponerad varje gång jag hamnar ilag med ett grabbgäng av detta slag. Pojkbus tamejfasen hela kvällen vilket nästan slutade i att vi fick med oss en stulen SLbuss som dom tyckte såg malplacerad ut mitt inne i centrala Linköping.. Herregud..
Så då sitter man nu här med skolan som börjar imorgon. Idag har jag klarat av både SOForganisationsmöte och SOForkestergruppsmöte och det känns verkligen att man närmar sig. Typ en månad kvar nu och alla blir mer och mer nervösa men framför allt förväntansfulla. Stora biljettsläppet är i övermorgon och blir det som tidigare år så blir det verkligen STORA biljettsläppet! De som köade längst köade i över ett dygn och de som köade kortast (och som givetvis inte fick några biljetter) köade i sex timmar. 16 000 biljetter ska vi kränga hade vi tänkt oss =) Va fasen är det frågan om egentligen!? Studenthysteri!
Nu måste jag fixa matlådor. SÅ fantastiskt roligt klockan elva en söndagkväll =) God natt!
Att grilla på baracktaket har numera blivit ett faktum de dagar som solen skiner, det vill säga alla dagar. Alla dagar utom söndagar eller i vilket fall dagen-efter-dagar då alla önskar att solen inte skiner och därmed undviker att grilla på baracktaket =)
Fredagen blev ju orginell i sig på grund av min brighta idé att för en gångs skull inte köpa cider eller vin. Sprit tyckte jag själv var en lysande idé i valet och kvalet på Systemet dagen innan, något som jag uppenbarligen skulle få ångra. Madelén var fruktasvärt berusad hela kvällen vilket var både kul och skapligt jättepinsamt eftersom jag vanligvis har förmågan att slutar vid en viss, måttlig gräns (givetvis var inte fallet så just då). Jag hoppas i alla fall att min omgivning hade lika kul som vad jag hade. Flamman blir aldrig fel och speciellt inte när halva bygget är SOFare =)
Lördagen uppvägde däremot den dittills angenäma upplevelsen i och med en bakfylla som inte var av denna värld. Aldrig mer dricka! En alvedon och Fredrics och Niklas halvätna pizzor fick bli min räddning under dagen och senare även LHC's förlust i hockeyn. Hur skadeglad kan man vara efter att dom slog ut Färjestad i semifinalen!? Jag som inte ens är hockeyfanatiker liksom!
Vidare så hävdade ju jag att kvällen var slut och att man skulle få krypa ner i en skön säng... Men icke! Grabbarna som jag hängde med insisterade i att ölspel skulle vara det optimala. Jag vet inte om jag kunde hålla med just då men som om jag hade något val! Oerhört trevlig kväll blev det med trots allt! Jag är lika imponerad varje gång jag hamnar ilag med ett grabbgäng av detta slag. Pojkbus tamejfasen hela kvällen vilket nästan slutade i att vi fick med oss en stulen SLbuss som dom tyckte såg malplacerad ut mitt inne i centrala Linköping.. Herregud..
Så då sitter man nu här med skolan som börjar imorgon. Idag har jag klarat av både SOForganisationsmöte och SOForkestergruppsmöte och det känns verkligen att man närmar sig. Typ en månad kvar nu och alla blir mer och mer nervösa men framför allt förväntansfulla. Stora biljettsläppet är i övermorgon och blir det som tidigare år så blir det verkligen STORA biljettsläppet! De som köade längst köade i över ett dygn och de som köade kortast (och som givetvis inte fick några biljetter) köade i sex timmar. 16 000 biljetter ska vi kränga hade vi tänkt oss =) Va fasen är det frågan om egentligen!? Studenthysteri!
Nu måste jag fixa matlådor. SÅ fantastiskt roligt klockan elva en söndagkväll =) God natt!
Back in reality..
Så var man tillbaka då. Mellan söndag och idag (onsdag) har jag både hunnit med storstan och besök hemifrån.
Sthlm, eller rättare sagt Täby, var det absolut inget fel på! Tack Annalisa! Alltid lika skönt att hänga med nästansyster med bihang. Vi lyckades, i samma anda som sist jag var upp (och sist hon var hit), tömma en godtycklig mängd vinglas och ha oförskämt trevligt!
Vanligtvis brukar ju jag, som känt, försöka hålla låda ganska ordentligt själv men konstigt nog så blir jag alltid lika ställd när jag kommer dit =) Att ens försöka yttra sig om nått eller komma med nån rapp kommentar är ingen idé eftersom man då får på nöten med det dubbla tillbaka! Vanligt folk kanske inte uppskattar denna underbart spydiga jargong men jag blir bara lyckligt påmind om denna störda "kultur" som jag befinner mig i alltför sällan. Jäkla fôlk!
Yeye... Trevligt som sagt förutom att Annalisa har en förmåga att komma ihåg allt dumt man gjort när man var liten, ramla i blåbär och sånt där du vet? Tyvärr tror jag även att jag lyckades chocka stockholmarna ganska bra själv med min fantastiska, värmländskt nördiga personlighet som Annalisa givetvis gjorde allt för att framhäva. Hmm? Tack Annalisa! =)
Dock är inte den stora lärdomen från storstan att dricka en massa vin eller konsten att hålla sig vaken till Deja vù, för sånt har jag lärt mig vid det här laget. Nej, erfarenheten jag bär med mig från helgens bravader är snarare att jag aldrig mer ska befinna mig på Roslagsbanan och/eller tunnelbanan till centralstation en vanlig morgon i värsta rusningstrafiken. Stressade, försenade människor tamefan överallt och mitt i hela cirkusen befinner sig alltså en vilsen liten värmlandstös vars enda sysselsättning just då är att förundras över det fruktansvärda antalet folk som kan befinna sig på samma plats vid samma tillfälle, alla med samma mission; att ta sig från punkt A till punkt B på kortast möjliga tid. Kom ihåg vad du lärt dig Madelén; håll till höger i rulltrapporna!
Jahaja.. Hem kom jag i alla fall och strax därefter anlände farföräldrar och Julia. Vi hade ett par trevliga dagar fram tills det att dom åkte idag. Alltid kul att träffa nära och kära? Alltid kul att höra historier hemifrån som bara en gammal människa kan berätta på det sättet. Ibland kommer jag på mig själv med dåligt samvete över att jag inte tar vara på det lilla?
Nu: Back in reality. Skönt med Linköping igen trots allt skoj som har hänt!
Sthlm, eller rättare sagt Täby, var det absolut inget fel på! Tack Annalisa! Alltid lika skönt att hänga med nästansyster med bihang. Vi lyckades, i samma anda som sist jag var upp (och sist hon var hit), tömma en godtycklig mängd vinglas och ha oförskämt trevligt!
Vanligtvis brukar ju jag, som känt, försöka hålla låda ganska ordentligt själv men konstigt nog så blir jag alltid lika ställd när jag kommer dit =) Att ens försöka yttra sig om nått eller komma med nån rapp kommentar är ingen idé eftersom man då får på nöten med det dubbla tillbaka! Vanligt folk kanske inte uppskattar denna underbart spydiga jargong men jag blir bara lyckligt påmind om denna störda "kultur" som jag befinner mig i alltför sällan. Jäkla fôlk!
Yeye... Trevligt som sagt förutom att Annalisa har en förmåga att komma ihåg allt dumt man gjort när man var liten, ramla i blåbär och sånt där du vet? Tyvärr tror jag även att jag lyckades chocka stockholmarna ganska bra själv med min fantastiska, värmländskt nördiga personlighet som Annalisa givetvis gjorde allt för att framhäva. Hmm? Tack Annalisa! =)
Dock är inte den stora lärdomen från storstan att dricka en massa vin eller konsten att hålla sig vaken till Deja vù, för sånt har jag lärt mig vid det här laget. Nej, erfarenheten jag bär med mig från helgens bravader är snarare att jag aldrig mer ska befinna mig på Roslagsbanan och/eller tunnelbanan till centralstation en vanlig morgon i värsta rusningstrafiken. Stressade, försenade människor tamefan överallt och mitt i hela cirkusen befinner sig alltså en vilsen liten värmlandstös vars enda sysselsättning just då är att förundras över det fruktansvärda antalet folk som kan befinna sig på samma plats vid samma tillfälle, alla med samma mission; att ta sig från punkt A till punkt B på kortast möjliga tid. Kom ihåg vad du lärt dig Madelén; håll till höger i rulltrapporna!
Jahaja.. Hem kom jag i alla fall och strax därefter anlände farföräldrar och Julia. Vi hade ett par trevliga dagar fram tills det att dom åkte idag. Alltid kul att träffa nära och kära? Alltid kul att höra historier hemifrån som bara en gammal människa kan berätta på det sättet. Ibland kommer jag på mig själv med dåligt samvete över att jag inte tar vara på det lilla?
Nu: Back in reality. Skönt med Linköping igen trots allt skoj som har hänt!
Glad Påsk!
Jahaja.. Påskafton kallades den dag som nu är förbi. Ingen vanlig påskafton direkt. En sån där påskafton som man är van sedan man var yngre när mamma och mormor gjorde allt för allt tillfredsställa de mest konstiga behov vad gäller mat, städning och våriga blomsterarrangemang. Men mysigt har vi haft det ändå, jag och Qsin. Medan alla andra åker hem för att få påskbehoven tillfredsställda så trotsar vi de kulturella makterna och faktiskt är för oss själv hela påsken. Jaja.. Nått ska man väl ha i alla fall; En halv flaska vin som var kvar sen pappa och gänget var här och en inte så påkostad, halvtaskigt upplagd, påskmat blev vad vi kunde åstadkomma; något som jag själv tycker var gott nog. Javisst ja! Inte heller får man glömma det vikigaste av allt! Gömma påskägg gjorde vi givetvis, något som både jag och Qsin är uppväxta med och som är svårt att komma ifrån. Så länge man får vara lite barnslig så är man det med nöje =)
Är mycket tacksam över mammas uttalande om stora, "viktiga" högtider förra veckan faktiskt. Jag hade nämnligen lite dåligt samvete för att jag, till skillnad från alla andra, inte hade någon direkt lust att åka hem. Hon hotade med att jag inte skulle få komma hem om jag mot min vilja ändå gjorde det. =) Stora högtider blir lätt så tvångsmässiga, hävdade hon, och tyckte istället att det är bättre att jag kommer en helg då det är lugnare. Hon är bra hon, min mamma.
Imorgon bär det tidigt av till storstan istället. Till Stockholm och Annalisa ska jag, något som jag ser riktigt mycket fram emot. Jag, Annalisa och en trea vin slår som sagt aldrig fel! =) Miss ya nästan-storasyster!
Glad Påsk!
Är mycket tacksam över mammas uttalande om stora, "viktiga" högtider förra veckan faktiskt. Jag hade nämnligen lite dåligt samvete för att jag, till skillnad från alla andra, inte hade någon direkt lust att åka hem. Hon hotade med att jag inte skulle få komma hem om jag mot min vilja ändå gjorde det. =) Stora högtider blir lätt så tvångsmässiga, hävdade hon, och tyckte istället att det är bättre att jag kommer en helg då det är lugnare. Hon är bra hon, min mamma.
Imorgon bär det tidigt av till storstan istället. Till Stockholm och Annalisa ska jag, något som jag ser riktigt mycket fram emot. Jag, Annalisa och en trea vin slår som sagt aldrig fel! =) Miss ya nästan-storasyster!
Glad Påsk!