Back in reality..
Så var man tillbaka då. Mellan söndag och idag (onsdag) har jag både hunnit med storstan och besök hemifrån.
Sthlm, eller rättare sagt Täby, var det absolut inget fel på! Tack Annalisa! Alltid lika skönt att hänga med nästansyster med bihang. Vi lyckades, i samma anda som sist jag var upp (och sist hon var hit), tömma en godtycklig mängd vinglas och ha oförskämt trevligt!
Vanligtvis brukar ju jag, som känt, försöka hålla låda ganska ordentligt själv men konstigt nog så blir jag alltid lika ställd när jag kommer dit =) Att ens försöka yttra sig om nått eller komma med nån rapp kommentar är ingen idé eftersom man då får på nöten med det dubbla tillbaka! Vanligt folk kanske inte uppskattar denna underbart spydiga jargong men jag blir bara lyckligt påmind om denna störda "kultur" som jag befinner mig i alltför sällan. Jäkla fôlk!
Yeye... Trevligt som sagt förutom att Annalisa har en förmåga att komma ihåg allt dumt man gjort när man var liten, ramla i blåbär och sånt där du vet? Tyvärr tror jag även att jag lyckades chocka stockholmarna ganska bra själv med min fantastiska, värmländskt nördiga personlighet som Annalisa givetvis gjorde allt för att framhäva. Hmm? Tack Annalisa! =)
Dock är inte den stora lärdomen från storstan att dricka en massa vin eller konsten att hålla sig vaken till Deja vù, för sånt har jag lärt mig vid det här laget. Nej, erfarenheten jag bär med mig från helgens bravader är snarare att jag aldrig mer ska befinna mig på Roslagsbanan och/eller tunnelbanan till centralstation en vanlig morgon i värsta rusningstrafiken. Stressade, försenade människor tamefan överallt och mitt i hela cirkusen befinner sig alltså en vilsen liten värmlandstös vars enda sysselsättning just då är att förundras över det fruktansvärda antalet folk som kan befinna sig på samma plats vid samma tillfälle, alla med samma mission; att ta sig från punkt A till punkt B på kortast möjliga tid. Kom ihåg vad du lärt dig Madelén; håll till höger i rulltrapporna!
Jahaja.. Hem kom jag i alla fall och strax därefter anlände farföräldrar och Julia. Vi hade ett par trevliga dagar fram tills det att dom åkte idag. Alltid kul att träffa nära och kära? Alltid kul att höra historier hemifrån som bara en gammal människa kan berätta på det sättet. Ibland kommer jag på mig själv med dåligt samvete över att jag inte tar vara på det lilla?
Nu: Back in reality. Skönt med Linköping igen trots allt skoj som har hänt!
Sthlm, eller rättare sagt Täby, var det absolut inget fel på! Tack Annalisa! Alltid lika skönt att hänga med nästansyster med bihang. Vi lyckades, i samma anda som sist jag var upp (och sist hon var hit), tömma en godtycklig mängd vinglas och ha oförskämt trevligt!
Vanligtvis brukar ju jag, som känt, försöka hålla låda ganska ordentligt själv men konstigt nog så blir jag alltid lika ställd när jag kommer dit =) Att ens försöka yttra sig om nått eller komma med nån rapp kommentar är ingen idé eftersom man då får på nöten med det dubbla tillbaka! Vanligt folk kanske inte uppskattar denna underbart spydiga jargong men jag blir bara lyckligt påmind om denna störda "kultur" som jag befinner mig i alltför sällan. Jäkla fôlk!
Yeye... Trevligt som sagt förutom att Annalisa har en förmåga att komma ihåg allt dumt man gjort när man var liten, ramla i blåbär och sånt där du vet? Tyvärr tror jag även att jag lyckades chocka stockholmarna ganska bra själv med min fantastiska, värmländskt nördiga personlighet som Annalisa givetvis gjorde allt för att framhäva. Hmm? Tack Annalisa! =)
Dock är inte den stora lärdomen från storstan att dricka en massa vin eller konsten att hålla sig vaken till Deja vù, för sånt har jag lärt mig vid det här laget. Nej, erfarenheten jag bär med mig från helgens bravader är snarare att jag aldrig mer ska befinna mig på Roslagsbanan och/eller tunnelbanan till centralstation en vanlig morgon i värsta rusningstrafiken. Stressade, försenade människor tamefan överallt och mitt i hela cirkusen befinner sig alltså en vilsen liten värmlandstös vars enda sysselsättning just då är att förundras över det fruktansvärda antalet folk som kan befinna sig på samma plats vid samma tillfälle, alla med samma mission; att ta sig från punkt A till punkt B på kortast möjliga tid. Kom ihåg vad du lärt dig Madelén; håll till höger i rulltrapporna!
Jahaja.. Hem kom jag i alla fall och strax därefter anlände farföräldrar och Julia. Vi hade ett par trevliga dagar fram tills det att dom åkte idag. Alltid kul att träffa nära och kära? Alltid kul att höra historier hemifrån som bara en gammal människa kan berätta på det sättet. Ibland kommer jag på mig själv med dåligt samvete över att jag inte tar vara på det lilla?
Nu: Back in reality. Skönt med Linköping igen trots allt skoj som har hänt!
Kommentarer
Trackback