Ninni

Å du upptagna kvinna!
Sitter på jobbet och funderar på vad jag ska ta itu med härnäst. Trots en fräsch sallad à la mamma så ligger lunchen som en sten i min arma mage och soffan på andra sidan väggen bara ropar på mig! 
På skrivbordet ligger alldeles för många papper med små, gula postit-lappar fyllda med information om problem angående försenat material, försvunna pallar, orderkonfirmationer, fakturor etc, etc. 
Tro mig eller ej men jag gillar mitt jobb!
Jag tycker om att ha mycket att göra och jag tycker också om att se upptagen ut... =) Känner nån igen problemet? Att känna sig upptagen (givetvis med uppgifter som kan tyckas vara viktiga också) ger en känsla av att duga till och inte bara vara som något jävla mähäng som inte fattar någonting...

Jag antar att detta kommer att leda till min död eftersom jag hemma inte gör något annat än sover och på jobbet inte gör något annat än attm skriva och kasta små gula postit-lappar. Överaktiviteten bara sprudlar och hjärnan går för högvarv hela tiden. Att ens tänka på att försöka kommunicera med omvärlden när man kommer hem är otänkbart. Kan jag ha damp måntro? Mycket tyder på något som är fel i alla fall - en överaktiv unge med social fobi.

Madelén, du kanske känner igen detta? Denna perfektionist som vill göra allt för att duga. Denna perfektionist som vill göra allt för att få uppskattning. Du är en sjuk människa, Madelén - glöm inte bort det!

Hmm... Fler helger likt den gångna midsommarhelgen till mig, tack! Jag har fått uppleva en helt sagolik helg i Stockholms skärgård. En chans till njutning och en chans till att bara få vara. Det är sånt som får en att uppskatta livet! Mer info om denne får komma..
Nu ska jag ta itu med mina stökiga polska vänner... *Jubla*