Teambuilding
Ont i hela ryggen. Ont i armarna. Trött så jag skulle kunna dö och den där jäkla tvättmaskinen som aldrig blir klar!
"Teambuilding" kallas tydligen den konstiga aktivitet som jag nu ägnat lite drygt ett dygn åt. Den går ut på att man släpper ut fyrtiofem glada individer mitt i skogen och säger åt dom att dom ska lära känna varandra...
Jag måste påstå att uppdraget utfördes imponerande väl och också att dom konstiga aktiviteter som vi hittade där mitt ute i skogen underlättade en hel del...
Förutom pilbågskytte, yxkastning och en hinderbana som laget (en grupp om typ fem pers) skulle ta sig igenom bestod dom "konstiga aktiviteterna" mest av höghöjdsuppdrag. Förstå den adrenalinkicken man fick när man hade klarat av det! Antagligen är det ganska svårt att förklara allt men jag gör ett försök:
Tänk dej en elva meter hög telefonstolpe. Tänk dej små plattor som underlättar att klättra upp på den. Vidare så ska du tänka dej en Madelén som inte har några erfarenheter och behov av att vistas på höga höjder över huvud taget men som ändå valde att anta utmaningen; att ta sig till toppen av stolpen och ställa sig upp på den ytterst lilla plattform som fanns längst upp... Att ta sig till toppen tyckte jag inte var några problem eftersom min enda utsikt var de små plattorna på den höga stolpen men när jag tillslut kom upp och insåg va fasen jag höll på med så var jag inte så jättetuff längre. Det hör till även saken att nedanför står resten av laget och hävdar att prestigeuppdraget inte är slutfört utan gör allt för att peppa till nästa steg. Nästa steg är nämnligen att kasta sig ut för stolpen och fånga en trapets som befinner sig ett par meter ut.. Jo men tjena! Men vad skulle Madelén göra? Ta sig ner måste man ju i alla fall så sekunden efter hittar jag mig själv med händerna runt trapetsen och med en faslig fart rakt nedåt. Självklart orkade jag inte hålla fast i trapetsen men gissa om man var kaxig när kroppen hade slutat skaka när man efteråt kommit ner på marken!
Tack snälla farbrorn som stog på backen och säkrade mej =)
Nästa mission var en hinderbana typ 15-20 meter upp i luften. Även denna klarade vår Madelén av (skapligt) galant så sen kunde hon vara mallig med gott samvete.. =)
Grillning, gitarr och sång vid lägerelden samt två militärtält gjorde helgen fullständig. Frukosten på morgonen var även del guld värd; hur mysigt som helst! Jag kan lova att detta är en helg att komma ihåg!
Niklas i full fart mot trapetsen... (Kom ihåg att det är elva meter upp i luften!)
Bekka, Niklas, Fredrik, David och Bondesson vad lägerelden. Mycket Gyllene Tider, Vreesvjik, Björn Rosenström m.m till tonerna av en jätteduktig gitarrist. Erkänn att det är stämningsfullt!?
"Teambuilding" kallas tydligen den konstiga aktivitet som jag nu ägnat lite drygt ett dygn åt. Den går ut på att man släpper ut fyrtiofem glada individer mitt i skogen och säger åt dom att dom ska lära känna varandra...
Jag måste påstå att uppdraget utfördes imponerande väl och också att dom konstiga aktiviteter som vi hittade där mitt ute i skogen underlättade en hel del...
Förutom pilbågskytte, yxkastning och en hinderbana som laget (en grupp om typ fem pers) skulle ta sig igenom bestod dom "konstiga aktiviteterna" mest av höghöjdsuppdrag. Förstå den adrenalinkicken man fick när man hade klarat av det! Antagligen är det ganska svårt att förklara allt men jag gör ett försök:
Tänk dej en elva meter hög telefonstolpe. Tänk dej små plattor som underlättar att klättra upp på den. Vidare så ska du tänka dej en Madelén som inte har några erfarenheter och behov av att vistas på höga höjder över huvud taget men som ändå valde att anta utmaningen; att ta sig till toppen av stolpen och ställa sig upp på den ytterst lilla plattform som fanns längst upp... Att ta sig till toppen tyckte jag inte var några problem eftersom min enda utsikt var de små plattorna på den höga stolpen men när jag tillslut kom upp och insåg va fasen jag höll på med så var jag inte så jättetuff längre. Det hör till även saken att nedanför står resten av laget och hävdar att prestigeuppdraget inte är slutfört utan gör allt för att peppa till nästa steg. Nästa steg är nämnligen att kasta sig ut för stolpen och fånga en trapets som befinner sig ett par meter ut.. Jo men tjena! Men vad skulle Madelén göra? Ta sig ner måste man ju i alla fall så sekunden efter hittar jag mig själv med händerna runt trapetsen och med en faslig fart rakt nedåt. Självklart orkade jag inte hålla fast i trapetsen men gissa om man var kaxig när kroppen hade slutat skaka när man efteråt kommit ner på marken!
Tack snälla farbrorn som stog på backen och säkrade mej =)
Nästa mission var en hinderbana typ 15-20 meter upp i luften. Även denna klarade vår Madelén av (skapligt) galant så sen kunde hon vara mallig med gott samvete.. =)
Grillning, gitarr och sång vid lägerelden samt två militärtält gjorde helgen fullständig. Frukosten på morgonen var även del guld värd; hur mysigt som helst! Jag kan lova att detta är en helg att komma ihåg!
Niklas i full fart mot trapetsen... (Kom ihåg att det är elva meter upp i luften!)
Bekka, Niklas, Fredrik, David och Bondesson vad lägerelden. Mycket Gyllene Tider, Vreesvjik, Björn Rosenström m.m till tonerna av en jätteduktig gitarrist. Erkänn att det är stämningsfullt!?
Kommentarer
Postat av: mamsen
Hej gumman.
Nu har jag läst om tokig teambuilding och tycker att du kan inte vara riktig nånstans du... Fy faaan, va högt dä såg ut å vaar! Men så skitkul!!
Sen har jag läst om insiktsfulla tankar skrivna av den goa onge du är... Tankarna ger omgivningen förståelse som är så betydelsefull. Välkommen ut till livet - det är härligt att leva!! Jobbigt som bara den, men helt underbart!
Kram/mamsen
Postat av: Rickard
Kul att du gillade helgen som vi fixade åt er. Synd bara att jag är så dålig på vissa sångtexter. Får helt enkelt öva mer :)
Trackback