Ninni

Att vakna på rätt sida på morgonen och att märka att det är sol ute - sådana enkla grejer kan göra mig så glad och det var just så det var igår när jag slog upp ögonen. Att sedan dricka en kopp nybryggt kaffe i stilla ro bredvid mitt hjärta lade grunden till en lyckad dag - ingen speciell dag men bara grymt behaglig dag.

Jag trodde inte att det kunde bli bättre en sådan enkel vardag men tji fick jag. När jag kom upp för trapporna hemma efter enheldag på jobbet och i skolan hängde ett paket på samma plats som brevbäraren annars brukar lämna morgontidningen. Av formen att döma kunde jag räkna ut att det handlade om ett blombud och av adresslappen kunde jag räkna ut att de var till mig. Med en miljon frågor i huvudet om vem som kunde ha skickat denna enorma bukett gick jag in och började försiktigt lirka upp pappret som uppenbarligen kom från en blomsterbutik någonstans i Huddinge. En väldoftande rödtonad blombukett mötte mig bakom pappret tillsammans med ett enkelt kort:

Jag älskar dig. Puss. Din Johan

Kan en dag vara mer fulländad? Det är de små tingen som gör det... Solen har strålat på och kring mig även idag =)

Överallt hör man hur bloggtrenden fortfarande är på uppgång. Jag läser i Metro om hur vi 80-talister (och även 90-talister) har ett märkligt behov av att offentligt hänga ut vårt privatliv och själv konstaterar jag på kommande sidor i samma gratisblaska hur folk kan komma på att skriva om allt från frukostvanor och trendiga inköp till politik och existentiella frågor.

På något underligt sätt konstaterar jag även hur bloggandet betyder något för mig själv. Liksom de flesta bloggare har ett syfte med sin skrift och jag tror även att detta syfte, som för så många andra, handlar om att i en offentlig text få möjlighet att formulera sina tankar i ord som även andra än jag själv ska kunna tyda.

Som min vän Christina formulerade sig när jag berättade om hur slarvig jag är när det jag gör bara berör mig själv och hur jag även kan lägga om till en oerhörd struktur i exempelvis skola, jobb och relation. Hon sa då:

"Men du verkar vara en sån som är jätteduktig och ambitiös när någon annan ska granska dig..."

Hon visste vad hon pratade om och i bloggandets fall använder jag nog detta faktum för att noggrant sätta ord på mina tankar för att förstå vad jag själv menar. Jag vill inte tro att jag bloggar för att vem som helst skall uppmärksamma mina vardagliga bestyr och bekymmer. Jag vill istället tro att de ord jag formulerar på denna offentliga blogg skall få mig att tänka till... Tänka till om mig själv, om min omvärld och, i bästa fall, vidarebefordra en tanke till omvärlden. Jag använder därmed andras ögon för att få fram mina ord på ett vettigt sätt -  jag är jätteduktig och ambitiös när någon annan ska granska mig...

I den organisationslära som jag läser i skolan pratas det mycket om värdeskapande aktiviteter och värdeskapande tid. Man menar att allt som inte skapar mervärde för kunden är slöseri och bör förkastas i den mån det går. Jag tror att man borde ha samma tänk när det gäller sin egen person. Oavsett om det handlar om arbete, fritid eller annat så bör dina åtaganden vara värdeskapande i den mån det går. Givetvis måste även sysselsättningar som inte är lika stimulerande utföras men skit i det om du kan =)

För mig själv handlar de värdeskapande sysselsättningarna om så mycket, men i detta nu vill jag återigen avvara tid för bloggande eftersom dagarna och tankarna springer iväg så fort. Jag vill få tid att stanna upp. Få tid att reflektera och njuta av det som faktiskt är bra, få ur mig det som bör ventileras och konstatera det som kan konstateras helt enkelt...

Jag vet inte hur värdeskapande mina ord är för just dig. Jag är givetvis tacksam över att just du läser för uppenbarligen är du på något sätt, gott eller ont, intresserad av mina ord.

Hoppas att jag kan påstå att bloggen är igång igen!!  =)