Ninni

En helg i advent.
Ett systerpar på utflykt.
En nästansysters välkomnande armar.
En helt otrolig hästshow och vidare också en box med vin.
En trevlig kväll tillsammans i Täby.

Jag kommer så väl ihåg hur jag fascinerades av er otroliga förmåga att hålla mig vid tårar av skratt hela kvällen. Alram & Tjet in action; kan det bli bättre!? Lika mycket fascinerades jag av Annalisas förmåga att locka fram Madelén i sitt rätta jag - bonnig och med alldeles för många härligt pinsamma minnen från förr som jag tamejfan aldrig kommer ifrån!
Madelén, kan inte du berätta hur det är att förstöra sina nya jeans när man ramlar i massor av blåbär?
Tack Annalisa för att du påminner mig och min charm!

En helg i mars.
En trip till Täby med förhoppningar om en favorit-i-repris.
En ny box med vin. Kan märket ha vart Podium måntro?

Likförbannat gick det inte att undgå glädjetårar och en suveränt trevlig tid. 
Av någon anledning så trivs jag onödigt bra i denna absurda miljö. Jag anser mig ha hittat min plats under alla stockholmare som inte kan göra annat än att håna mig för min grymt charmiga dialekt. Att föra en seriös konversation - jo, tjena! Och Annalisa, min så kallade vän, som bara njuter av att hon för en gångs skull inte är den värmändska hackkycklingen. Man tackar!

Säg mig Johan, hur hände detta?
Säg mig hur jag kan trivas så onödigt bra i denna absurda miljö. Jag, en liten tös från Värmland (eller Sjumilaskogen där ingen är arg om man så vill), hör egentligen inte hemma bland bratsen på St Eriksgatan där fläskpannkaka kallas sossemat och man ser fler porschar under en dag än jag gjort under en hel livstid. Jag, med mina strikta idéer om hur saker och ting ska vara, kan inte göra annat än att flyta med, tagen av hur tillfälligheter kan ha så stor betydelse.
Konstigt nog känner jag en stark längtan efter att ha en egen brat.
Säg mig Johan, vill du vara min brat så kan jag va din ferrari?

Snyggt kök förresten, Stefan. Jag kunde inte gjort det bättre själv! Men borde du inte göra någonting åt vardagsrummet också?

Vart tog det vägen? Allt bara försvann så fort och igår satt jag återigen med laborationerna i TANA46, Numeriska Metoder. Vem var det egentligen som föreslog att någon skulle ta ifrån oss arbetshandskar, bilnycklar och SOF-overaller och istället ersätta det med laborationshäfte, MATLAB och tentaångest? Vem?

Det var inte längesedan vi tog första spadtaget till världens bästa festival. Den söndagen när jag klev in i parken och upptäckte vårt femtonhundra kvadratmeter stora tält vars balkar, som väger närmare ett ton var, höll på att resas. Den söndagen då vi gemensamt åt den första middagen av totalt tio efterföljande. Den söndagen då man kände det förväntansfulla pirret i kroppen och känslan av no breaks förrän festivalen är över.
Byggandet gick bra och festivalen, om nått, ännu bättre. Det skulle tyvärr vara omöjligt att beskriva allt utan att utveckla det till en uppsats men du kan ju ändå försöka leva dej in i situationen:
Klockan är 0100 på lördagnatten och jag står i mörkret utanför Stora öltältet, en del av det stora festivalområdet där två gigantiska barer och den största scenen trängs tillsammans med massor av studenter. Någon vänlig själ har donerat en cigg som är mitt enda sällskap just då. Sliten, trött och med ett behov av ensamhet efter de intensiva dagarna står jag bara och njuter av situationen. Njuter av iakttagelsen av enorma mängder glada, fulla studenter som tillslut, efter en lång väntan, får uppleva vår kreation. Hela tiden ljuder fantastiska toner av brassinstrument, banjo och en och annan trumpet som tillsammans med taktfasta ljusspel och duktiga baletter utgör en totalupplevelse. Då och då spelar någon studentorkester upp en gammal slagdänga som alla sjunger med i och stämningen är på topp!
Där står jag, klockan 0100 på lördagnatten, och upplever utdelningen som jag fått för mitt slit. Jag tänker tillbaka på en av de mest händelserika halvåren jag haft i mitt liv; halvåret fram tills idag. Förutom att vi har anordnat Linköpings och studentorkester-Sveriges mest efterlängtade fest så har jag fått lära känna ett helt underbart gäng människor. Människor av helt olika påbrå och med helt olika personligheter men med SOF som gemensam nämnare. Alla har sökt av en anledning och inte sällan har det uppenbarligen varit för den sociala aspekten; folk som är kapabla och öppna nog att söka nya kontakter utanför kompiskretsar och över programgränser. Sådana människor uppskattar jag!

Efter att i förrgår ha slutfört all städning i Folkets Park trodde jag att det skulle kännas tomt. Jag trodde att jag skulle sakna alla människor som helt plötsligt skulle försvinna. Lyckligtvis hade jag fel. Än så länge är känslan enbart lättnad av att allt är över. Inte nog med att jag njöt av de enstaka minuter av ensamhet som jag lyckas sno åt mig tillsammans med min labb så träffade jag stora delar av gänget igår på [hg]'s tackfest. Jag hoppas och tror att många av de människor jag träffat har blivit vänner som man har kvar...

Återigen har jag färdats tillbaka till verkligheten och det med råge... Verkligheten är ingen lätt värld att leva i även om den är lärorik. Ibland vill man bara sjunka genom jorden och fly från problemen tills man inser att skadan inte bara drabbar en själv utan de man bryr sig om. Om det bara hade drabbat mig själv så hade problemet vart världsligt och ingenting att prata om, men när det drabbar Dig... När det drabbar Dig så blir jag rädd och känner skuld. En skuld som är lika oberättigad som ofrånkomlig. Rädslan kan jag däremot inte sätta ord på. Jag är inte säker på om den innefattar en potentiell förvrängd syn på mig eller om den rent av är rädslan för att förlora Ditt förtroende helt... Jag vill be om förlåtelse även fast jag egentligen är lika drabbad själv...

Jag känner så många tankar som flyger genom mitt huvud just nu. Mitt liv är händelserikt och för tillfället i en brytpunkt; något som känns... Det sista jag vill göra innan jag ger mig är att säga ett tack till lilla Glis; ett tack för att du finns och för att jag faktiskt får och kan ta dej för givet. Inte en sekund kan man tveka på den vänskapen Du är guld värd!

Så då sitter man här igen. Återigen är min skönhetssömn utbytt av vakande i SOFs tjänst, denna gång ett hundratal meter snett söderut i C-husets Coloseum. Bygglåten spelas givetvis på repeat och tro det eller ej så kan jag den redan utantill... Tragiskt men sant... Måste ändå ge lite cred till Marcus, Gita och Boffe som valt en härligt enrverande låt. Den återfanns på en av Boffes gamla LP-skivor när dessa tre människor traditionsenligt delade på en flaska whiskey för att  förhöja kreativiteten i valet av bygglåt. Marcus räknade ut att denne kommer att spelas drygt 4000 gången innan SOF är slut vilket låter ganska rimligt, dels på grund av att jag redan kan den (jag som aldrig lär mig texter annars..) och dels för att den bara är 2 minuter lång och går nere på byggområddet från 0800 på morgonen till 2100 på kvällen.
Endagarsbiljettsläppet kallas morgondagens stora happening, något som fok uppmärksammade och började köa till redan igår kväll. Även om trycket inte är lika stort som under Stora biljettsläppet så är jag ändå imponerad över den entusiam som finns för vårt arrangemang!
Känslan som suttit i sedan imorse är ett härlgt förväntansfullt pirr i magen blandat med en nypa stress... Nu finns det ingen återvändo utan nu kör vi fullt ut! Mina mardrömmar under nätterna kan inte knäcka verklighetens logi under festivalen och inte heller något annat. Det kommer att bli så jäkla bra och jag är helt säker på att det även är värt all den tid och kraft man faktiskt lägger ner. Om inte annat när man sitter på Universitetet mitt i natten för att vakta människor som utövar något så absurt som att köa i stört många timmar.

Nu tror jag att jag ska ta en trip ner till Qsin och Bekka som inatt har fått äran att sitta nattvakt i baracken.. Jag lider med er men tycker knappast synd om er! =)
Förresten så har bilderna från Byggstartfesten kommit upp också. Byggstartfesten då alla Kårtegbyggare tog sats för två fullspäckade veckor innan och under SOF. Meningen är att man famöver ska bygga kårtege, dricka öl, äta femtonkronors hamburgare och lyckas uthärda bygglåten. Det kan tilläggas att jag, under hela byggstartfesten, roade mej med att steka hamburgare så därför har jag inte så mycket information om själva festen. Dock vet jag, eftersom jag fortfarande hade hörseln med mej, att bygglåten som sagt var bra och att David och Bacon gjorde ett kanonjobb som konferensierer. Well done boys!



Byggstartfesten. Längs till höger i bild sår lilla jag och steker hamburgare... =)
Även om det inte syns så har baracken utökats med en grymt snygg bar!


Vår galna studentorkester LiTheBlås som laddar för att spela under byggstartfesten.. Det bör tilläggas att dom satt på baraktaket och skålade till bygglåten i tmmar efter att alla andra gått hem. =)