Ninni

Jag är inte bitter. Jag vill inte vara bitter!
Tyvärr så är det en svaghet jag har att vägra erkänna mitt missnöje eller nederlag. Mina svårigheter med att inse att jag inte kan vara lycklig jämt bidrar till en dubblemoral eftersom jag noggrant och gärna påpekar för andra att det missnöje de själva har kommer att gå över eller är helt naturligt.

Du präktiga lilla människa med det absurda behovet av att alltid räcka till och inte vara till en last för andra.

Hur som helst så brukar jag faktiskt vara glad! Missnöje är ofta en sak jag tar itu med om det behövs eller skakar av mig om det inte går att göra något åt. Jag brukar inte älta...!!...

Just nu är det annorlunda.
Jag har länge vart instängd och trångsynt vad gäller mig själv, mina tankar och min omgivning.
Min annars så öppna personlighet har slutits och jag har fått slut på ord.
Min annars så vida människosyn har tappats och jag orkar inte bry mig längre om mina medmänniskor.
Min annars så livfulla vardag har försvunnit och ersatts med ett heltidsjobb som jag avskyr över allt annat!
Jag orkar inte ens med den vardag som jag aktivt valt.

Inte förrän nu har jag börjat inse och erkänna för mig själv att det faktiskt inte är omgivningen eller mig själv det är fel på utan istället min situation. Rättare sagt min arbetssituation som upptar majoriteten av hela mitt liv just nu; såväl i tankar som i vaken tid.
Mitt absurda jobb är den del av Ragn-Sells där överlevnad och en fortsatt anställning endast kan genomföras om man kan konsten att inte bry sig. Kraven tillsammans med det näst intill obefintliga stödet från chefer tär från insidan och äter upp en totalt om man dessutom försöker att göra ett bra jobb.

En kollega uttryckte i förra veckan sin avundsjuka över mitt ack så rena och prydliga skrivbord.
Jag kan fortfarande komma ihåg allvaret i min egna blick då jag förklarade den last som var orsaken till att jag har valt att inte stanna kvar.
Mitt egna krav på att alltid utföra jobbet korrekt och noggrannt och dessutom har ordning på mina uppgifter orsakar en stress och en ständig känsla av otillräcklighet som det inte går att leva med och som gör att jag inte passar för den uppgift som jag är anställd till.

"Jag tror att man tappar sin själ om man är här för länge" uttryckte an annan kollegas uppgivenhet. Tyvärr så tror jag att det är lika sant som det är sagt. Intresset för omständigheterna runt uppgifter man åtar sig blir ens nederlag och "dum gör som dum säger" är istället det bästa spåret att välja.
Bry dej inte så jävla mycket om allt omkring utan bara gör!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har precis kommit hem från Ljusterö nu. Ett smultronställe i min vardag som väcker liv.
Att se vårsolens strålar kasta lekfulla katter i vikens klarblå vatten värmer lika mycket innifrån som utifrån.
Även promenaden längst snåriga stigar i dagens ljus var värt allt! Jag lät skogens tysnad vagga mig till ett lugn som jag inte känt på länge och ensamheten väckte lyckliga minnen som får får mig att återigen tro på mig själv, min annars så öppna personlighet, vida människosyn och livfulla vardag.

Jag sa i förra veckan upp mig som kundcentermedarbetare på Ragn-Sells och slutar om cirka tre veckor. Ett visst vemod när man skiljs från kollegorna vägs ändå upp av den frihet som finns utanför den grå betongbyggnaden.
Jag hoppas att mitt vanliga jag vill visa sig igen snart...

God natt allihop! ...och välkommen till en ny arbetsvecka!