Ninni

Det är lustigt hur man reagerar...
Mitt melankoliska sinnelag som alltid infinner sig under den mörkare delen av året har jag i år, liksom många år innan dess, haft svårt att tackla. Detta sinnelag resuletar i något som kan liknas vid depression och som givetvis påverkar hur jag ser på väsentliga saker som vardag, prestationer och beslut. Likförbannat kan jag under denna mörkare delen av året sällan eller aldrig intala mig själv att det inte är min person det är fel på utan att det istället min kropp i relation till årstiden som påverkar min sinnesstämning.

Nu är ändå den tiden förbi än en gång , vilket i och för sig trist eftersom jag då inte längre har någon möjlighet att skylla mitt eventuellt dåliga humör på vädret :)

Hursomhelst... Idag bestämde jag mig för att ta en lång promenad efter jobbet och därmed kombinera Johans frånvaro under kvällen med mitt behov av ensamhet och frisk luft.

Förväntningarna jag hade innan höll sig ju givetvis på nivån av en vanlig promenad, något som nuförtiden är en bristvara.*
Jag satte iPoden i öronen och påbörjade något som kunde liknas vid en power-walk. Musiken lade jag inte märke till något särskilt eftersom låtarna för länge sedan hade blivit sönderlyssnade på jobbet. Jag promenerade istället raskt genom Segeltorps villaområden med många andra tankar i huvudet.
Efter en halvtimmes promenad kom jag fram till en liten åker och en skogsglänta. Mina nyinköpta, givetvis vita, Fred Perry-skor (jag är sååå Stockholm :)) plaskade runt i vårgeggan på åkern och jag tog snabbt av mig hörlurarna och stängde av iPoden för att åtminstone försöka höra om risken fanns att jag skulle trampa mer mig ordentligt.
I samma stund som musiken tystnade så kände jag hur lugnet infann sig. Jag hade, ändå tills dess, trott att isoleringen från omvärlden genom hörlurarna skulle bidra till ett lugn så jag måste erkänna häpenheten i och med det motsatta.
Min power-walk omvandlades helt plötsligt till ett kravlöst stros i skogskanten och jag njöt hejdlöst av situationen. Att varje år få upptäcka våren i och med insupande av ljus, doft och fågelsång är för mig så dyrt och heligt. Lyckan över att få känna värmen och livet komma tillbaka är konstant under hela våren. Att dock få samma, härliga aha-upplevelse som jag fick idag infinner sig bara en gång om året.

Jag satt och funderade i min ensamhet ett bra tag och började sedan att varndra hemöver i långsamt mak och med en stor bukett vitsipper i handen.

Välkommen du älskade vår! Nu kan jag leva igen :)

*Den bristvaran går att härleda till avsaknaden av fritid som uppkommer när man pendlar tre timmar dagligen. Arbetet som jag har idag mer kan liknas vid ett högskoleprojekt som faktiskt kräver lite tankeverksamhet, och bara på grund av en sådan sak skulle man nog må bra av en och annan promenad lite oftare. För dig som inte hade någon aning (på grund av min ack så oppdaterade blogg) så jobbar jag fortfarande kvar på Ragn-Sells men har, i stället för kundcenter, börjat jobba med logistik (något som passar mig hundra gånger bättre).