Ninni

Vaknar på morgonen till Takida's Broken som ljuder ur Johans mobil som strategiskt är utplacerad på andra sidan rummet (detta för att överhuvudtaget kunna vakna till innan klockan stängs av...). Jag räknar med att återigen vakna och somna om ungefär var fjärde minut i ytterligare 40 minuter innan jag är en duktig flickvän som går ut i köket och sätter på kaffekokaren till min utslagna sambo. Långsamt och harmoniskt får jag sedan chans att vakna till Nyhetsmorgon medan ovan nämnda förvirrade sambo sliter för att bli männisch och hinna i tid till jobbet.

Halv åtta är klockan (oftast mer eller mindre på pricken) då lugnet och ensamheten infinner sig i vår lilla lägenhet. Jag lägger på en lätt make-up med förhoppningen om att Manpower ska kontakta mig angående ett snabbuppdrag med start nu på en gång. Men icke! 1 arbetsdag av 15 har hittills inneburit jobb medans jag resterande 14 har gjort allt för att få tiden att gå på annat sätt. Tro det eller ej men mitt stressade jag börjar faktiskt att njuta av rollen som hemmafru =)

Det är konstigt det där.. I början infann sig ångesten varje morgon vid halv åtta då jag undrade hur jag skulle kunna slå ihjäl dagen. Den här veckan har istället präglats av ett ofattbart lugn och harmoni med tillvaron som annars brukar vara omöjligt att få in i min lilla värld.

Som sagt;

Klockan är halv åtta och Johan har begett sig av till jobbet. Jag gör ett gott försök att bli snygg och återvänder sen till sängen. Sova lite, läsa lite och hålla ett halvt öga på Nyhetsmorgon.

Förmiddagen börjar närma sig sitt slut och jag äter lite lunch, snyggar till vårt hem och beger mig kanske ut på stan eller kanske till Annalisa i Täby.

Klockan börjar närma sig 18 och maten står på bordet när min hårt arbetande pojkvän kommer hem...

Det finns några saker som motsäger sig den som annars brukar kallas Jag;

1. Middag. Jag kan egentligen inte laga mat alls. Ändå får jag all uppskattning i världen varje gång.. Wierd, men antagligen kan detta förklaras med att Johan är smart nog att uppskatta att det över huvud taget finns något annat än kôrv mä brö till middag.

2. Städa. Säg mig; när infräffade det senast att jag plockade undan i mitt hem DAGLIGEN? Detta är inget normalt beteende!

3. Läsa. Mitt intellekt sträcker sig så långt som till att hantera siffror men att läsa flera hundra sidor text åt gången är både en prövning för mitt tålamod och förståelse för svenska språket. Erkänn att tre böcker på två veckor då är imponerande!?

4. Stockholm. Jag har ju tidigare kommit fram till att storstadsbo är det sista jag är. Varför då trivas så bra med tunnelbana och shopping på Götgatan?

5. Hemmafru. Är inte det en sån där som står bredvid sin framgångsrike make och bara ser vacker ut? En sån där som varken har eget liv eller egen vilja? Jag funderar på att sträcka mig så långt som till Desperate Housewifes för att lära mig allt på riktigt om det ska fortsätta så här..

Så då kommer vi till den slutgiltiga frågan för de gångna tre veckorna med 80% betalning från arbetsgivaren och ingenting att göra; Slöseri med tid eller lärorikt?

Nu ska jag ringa Manpower...