Ninni

God damn! I made it!
Det är helt sanslöst vad ett jobb kan göra för kropp och själ. Både självförtroende och humör har dalat sakta men säkert de senaste veckorna allt eftersom tiden har gått och jag kan nästan urskilja rivmärken längst taperterna där jag försökt klättra på väggarna.

Så hände det förra veckan;
Dolt nummer i displayen på mobilen kan innebära två saker.
1. Min kära mor tycker synd om sin lilla flicka som sitter och inte gör någonting. Hon dämpar sitt samvete och ringer i en kafferast. (Eftersom hon inte har nog med att ta hand om andra människor som aldrig får nått jobb...Men jag blir glad!)
2. Manpower har kommit på att de nog anställde en tjej i början av september som de kanske måste göra av någonstans.

Dolt nummer i det här fallet betydde inte mamma.
Dolt nummer i det här fallet var Åsa från Manpower som kom med det gjädjande budskapet om att jag minsann skulle få åka på intervju. *jubla* Dock var företaget inte det mest upphetsande - "återvinningsföretaget" Ragn-Sells.
Ja ba' What!? Vem skulle komma på idéen att söka jobb som sopgumma annars liksom!?

Tro det eller ej, även ett sådant företag behöver ordermottagare och kundtjänstmedarbetare så jag gav det en ärlig chans och tog pendeln ut till Järfälla i fredags morse. Och faktiskt; det sa bara klick!
Det som började som en proffsig och seriös arbetsintervju slutade i ett lättsamt möte. Frågor om styrkor, svagheter, stress och erfarenheter kom givetvis upp eftersom det var därför jag var där men jag tror att både de och jag kände att det stämde. Ibland ska det bara va så!
Så redan under eftermiddagen ringde Dolt nummer igen och gratulerade mig till tjänsten...

Så jag är återigen på banan. Humöret är på topp även om jag känner ett visst medlidande för min stackars sambo som mist en hemmafru och behöver tapetsera om hela lägenheten efter dessa veckor =)
Nu är det dags att spotta i nävarna igen, ta på sig hårdhanskarna och göra det bästa möjliga för och med Ragn-Sells.

Grattis Madelén