Fanfar!
Tenta-p är en börda.
..Och det värsta med tenta-p är dessutom att tappra försök att undvika det för en stund är som ett enda stort Moment 22. Omöjligt. För om man vill försöka disskutera något annat som exempelvis kommande händelser, filmer, minnen, politik eller vad fasen som helst så slutar det alltid med att man likförbannat slutar där man börjar:
Ingenting är kul för ingenting har man tid med eftersom ingenting annat har man att tänka på än tentor. Hmm.. Kanske ett inte alltför komplicerat Moment 22 men jag lovar; har man vart med om det så är det precis så det uppfattas. Som en enda stort ekorrhjul som inte stannar förrän ett visst klockslag då sista tentan är inlämnad.
Just nu är jag bara i stort behov av sällskap. Varför inte någon från FilFak som åtminstone kan försöka att sakta in ekorrhjulet? (Ni vet de studenter som inte har en aning om vad tenta-period innebär...) Eller en lärare kanske? (Ni vet de studenter som inte har en aning om vad sals-tenta är överhuvudtaget..)
På tal om mina fördomar förresten: Pratade med en, för mig, tidiagre ganska okänd FilFakare i helgen och blir alltid lika imponerad av hur väl mina fördomar stämmer förresten med verkligheten. :) Denna gång i positiv anda vilket inte alltid är utmärkande för vad jag har för förutfattade meningar om folk men ok.. Strumpor i sandalerna, eller hur var det?
Ye, ye.. Personen i fråga pluggade för övrigt KogVet. Ett folkslag som det finns alldeles för få av om jag får bestämma. Detta beror naturligtvis inte på programmet utan istället bristen på eftertänksamma människor i min närvaro. Jag blir lika varm varje gång som jag får chansen att lyssna till en människa som har så mycket att säga mig och lika rädd blir jag också för min förmåga att undgå dessa unika människor i världen. Förvånad är jag däremot inte. Dessa människor är oftast sådana som är lyckligt lottade med att inte ha samma behov som "oss andra" av ytlig uppskattning. Ni vet vad jag pratar om, va? Därför finns inte heller samma behov av att hävda sig hela tiden vilket gör att man försvinner i skuggan av de som fortfarande har behovet. (Ännu en av mina fördomar:))
Även om jag försöker så kommer jag aldrig till det stadiet där jag kan befinna mig i ro med mina egna tankar och filosofier. Jag försöker på något sätt att inte vara avundsjuk på dessa människor som jag pratar om, eftersom inte heller det gör mig till en bättre människa, men som tidigare nämnt är det så skönt att bara få chans att sitta och lyssna. Kanske komma med en tänkvärd kommentar då och då som jag, i mitt stilla sinne, kan få tro att jag själv kommit på medan det egentligen bara är en avstickare från det jag just fått höra. Insikt gör att människan växer.
Människor överlag borde lära sig att ta sig tid. Den ständiga utmaningen om att alltid synas mest eller prestera bäst bidrar inte till något annat än stress och en oändlig hunger efter ytterligare uppskattning och hävdande.
Om man försöker upptäcka fler än bara de människor som ställer sig i rampljuset så kan man lära sig en hel del. Mina fördomar är alltså fjärran från dagens filosofi men jag försöker intala mig själv att de mest är på skoj :) Den människa som dagens bloggande utgick ifrån var en lyckoträff och jag intalar mig själv att jag fick chansen till samtal på grund av mina fördomar ( vilket givetvis inte stämmer..:))
Dagens låt: Fanfar med Staffan Hellstrand. Den tar precis upp det jag är ute efter.
..Och det värsta med tenta-p är dessutom att tappra försök att undvika det för en stund är som ett enda stort Moment 22. Omöjligt. För om man vill försöka disskutera något annat som exempelvis kommande händelser, filmer, minnen, politik eller vad fasen som helst så slutar det alltid med att man likförbannat slutar där man börjar:
Ingenting är kul för ingenting har man tid med eftersom ingenting annat har man att tänka på än tentor. Hmm.. Kanske ett inte alltför komplicerat Moment 22 men jag lovar; har man vart med om det så är det precis så det uppfattas. Som en enda stort ekorrhjul som inte stannar förrän ett visst klockslag då sista tentan är inlämnad.
Just nu är jag bara i stort behov av sällskap. Varför inte någon från FilFak som åtminstone kan försöka att sakta in ekorrhjulet? (Ni vet de studenter som inte har en aning om vad tenta-period innebär...) Eller en lärare kanske? (Ni vet de studenter som inte har en aning om vad sals-tenta är överhuvudtaget..)
På tal om mina fördomar förresten: Pratade med en, för mig, tidiagre ganska okänd FilFakare i helgen och blir alltid lika imponerad av hur väl mina fördomar stämmer förresten med verkligheten. :) Denna gång i positiv anda vilket inte alltid är utmärkande för vad jag har för förutfattade meningar om folk men ok.. Strumpor i sandalerna, eller hur var det?
Ye, ye.. Personen i fråga pluggade för övrigt KogVet. Ett folkslag som det finns alldeles för få av om jag får bestämma. Detta beror naturligtvis inte på programmet utan istället bristen på eftertänksamma människor i min närvaro. Jag blir lika varm varje gång som jag får chansen att lyssna till en människa som har så mycket att säga mig och lika rädd blir jag också för min förmåga att undgå dessa unika människor i världen. Förvånad är jag däremot inte. Dessa människor är oftast sådana som är lyckligt lottade med att inte ha samma behov som "oss andra" av ytlig uppskattning. Ni vet vad jag pratar om, va? Därför finns inte heller samma behov av att hävda sig hela tiden vilket gör att man försvinner i skuggan av de som fortfarande har behovet. (Ännu en av mina fördomar:))
Även om jag försöker så kommer jag aldrig till det stadiet där jag kan befinna mig i ro med mina egna tankar och filosofier. Jag försöker på något sätt att inte vara avundsjuk på dessa människor som jag pratar om, eftersom inte heller det gör mig till en bättre människa, men som tidigare nämnt är det så skönt att bara få chans att sitta och lyssna. Kanske komma med en tänkvärd kommentar då och då som jag, i mitt stilla sinne, kan få tro att jag själv kommit på medan det egentligen bara är en avstickare från det jag just fått höra. Insikt gör att människan växer.
Människor överlag borde lära sig att ta sig tid. Den ständiga utmaningen om att alltid synas mest eller prestera bäst bidrar inte till något annat än stress och en oändlig hunger efter ytterligare uppskattning och hävdande.
Om man försöker upptäcka fler än bara de människor som ställer sig i rampljuset så kan man lära sig en hel del. Mina fördomar är alltså fjärran från dagens filosofi men jag försöker intala mig själv att de mest är på skoj :) Den människa som dagens bloggande utgick ifrån var en lyckoträff och jag intalar mig själv att jag fick chansen till samtal på grund av mina fördomar ( vilket givetvis inte stämmer..:))
Dagens låt: Fanfar med Staffan Hellstrand. Den tar precis upp det jag är ute efter.
Kommentarer
Trackback