Gott nytt år!

Precis kommit hem från Trysil..och ja; det blev att vi åkte dit i alla fall! *jubla* Lyckades få med Qsin tillslut och tur var väl det för fasen vilken grymt rolig helg vi har haft! =)
Ola kan vara riktigt bra att ha när man får hänga med upp till stugan i Trysil och jag måste faktiskt säga att det som var tänkt att det skulle bli en favorit i repris från nyår för två år sedan blev till och med bättre.. Tro det eller ej men jag, Qsin, Dennis, Ola, Ray och någon Björn tillsammans med en hel del skumpa, en hel del fyverkerier och en alldeles för liten stuga på felsidan av Trysilfjellet kan resultera i ett grymt lyckat nyårsfirande. Dagen började med skidåkning i mängder under grymt bra förhållanden! Solen lyste upp nysnön när vi stog långt ovanför målnen längst upp på fjället och med blåst på ungefär ett par sekundmeter och till skillnad från vintern än så länge så var det jättefint! Förutom lite väl mycket kramsnö på sina håll var även backarna bra. Det är också vid sådanna tillfällen man märker hur otränad man egentligen är! Efter en hel dags åkning sa benen stopp vid sista åket och jag det är ett under att jag överhuvudtaget tog mej ner för berget =) Inte konstigt att jag nu sitter här med megaträningsvärken Oskar i hela kroppen =)
Kvällen var helmysig den också; Alkoholen tog sådär lagom bra när man var sliten från backarna och jag älskar när allt är sådär kravlöst; Vi tog det lilla lugna och drog så småningom upp till byns pub lagom till tolvslaget. Tolvslaget ja, ett sånt där tillfälle som är gjort att missa.. Jag vet inte om jag någon gång lyckats pricka tolvslaget med mindre än en minut utan brukar alltid lyckas krama om alla alldeles för tidigt eller för sent.. Va fasen spelar det för roll egentligen? Just då är alla nervösa för att missa den där tidpunkten som är så magisk! En tidpunkt som visar sig vara precis som alla andra egentligen och som inte förändrar någonting... Hmm.. Man får väl se hela nyår som en extrachans till fest helt enkelt men jag tycker fortfarande attd et är jobbigt när allt måste vara så speciellt hela tiden..

Kul hade vi i alla fall och jag och Dennis var självklart kvar till sist den här gången oxå..

Nu sitter jag åter hemma i Stöpa igen. En resa hem från Trysil som egentligen brukar ta tre och en halv timma tog denna gången fem på grund av syrrans jävla Mersa som kom på att han inte alls ville fortsätta hem efter halva vägen. Mitt och Qsins ofattbara bilintresse räddade oss dock när vi efter tio minuter med varningsblinkers testade att vrida om nyckels igen. Bilen startade och vi kommer nog aldrig att få reda på vad det var för extremt tillfälligt fel som stoppade vår färd..
Nu funderar jag på att gå och lägga mej för att orka upp till en ny arbetsdag imöra.

Gott Nytt år!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback