Hjältar, Häxor och Horor
Underbara dag. Vaknade, lyckades drömma bort ett par timmar i vaket tillstånd och funderade sen över vad den stundande dagen vill ge mig. Jag slutade sedan fundera eftersom jag egentligen inte hade speciellt många planer. Visste att Qsin skulle dyka upp på eftermiddagen för vårat laga-dåliga-cyklar-projekt men annars skulle jag bara vara fri att göra vad jag ville.
Moxnes fick det bli. Att igår ha valt att undvika skönlitterära böcker vid mitt biblioteksbesök var ett medvetet och kanske dumt beslut men istället för att söka igenom dessa hyllor i min jakt på något annorlunda och givande att läsa så spatserade jag med målmedvetna steg bort till psykologiavdelningen. Så nu sitter jag här med "Hjältar, häxor och Horor" av Paul Moxnes, en bok om mänskligt beteende som ger djupare förståelse vad befräffar människors beraktelser av varandra. Hur intressant och flummigt som helst men av tidigare erfarenheter så vet jag ärdå att denna norska psykoterapeut som skrivit boken har mycket att säga mig. Tyvärr så kommer antagligen du, intresserade människa som faktiskt läser min blogg, att få stå ut med långa grubblande monologer från min sida i fortsättningen =)
Efter att så ha plöjt igenom 50 sidor psykologiskt flum så valde jag ändå att ta mig ut i det vackra, men blåsiga vädret eftersom min lilla hjärna inte orkar ta in mer teorier om våra inre uppfattningar och relationer till en yttre värld. Hör och häpna; Madelén lämnade sin lilla lägenhet, likt en förväntansfull fågelunge som lämnar boet, för att ta sig ut i skogen och springa. Jag kan efteråt meddela att det inte var den mest angenäma upplevelse jag har vart med om just då eftersom jag inte rört på mig på hur länge som helst. Underbart är det när man väl har börjat men under de sista minuterna, de få minuter jag ägnade åt hundraprocentigt flås, kunde lika gärna ha blivit min undergång. Den fysiska chocken gjorde att min kropp sa ifrån genom frossa. En frusen Madelén lägger sig under ett varmt träcke, och lägger sig Madelén under ett varmt täcke så somnar hon!
Helt utsliten och djupt chockad! Men sorry kroppen; du har ingenting att säga till om! Detta kommer förhoppningsvis att bli en kontinueligt återkommande händelse så det är bara att vänja sig!
Detta läste jag idag. Tänkvärt?
På en punkt möts vår inre och vår yttre verklighet, och den som lever i den skärningspunkten måste vara en männsika som är "stark i själen", ja, det finns de som menar att denna skärningspunkt är själen. Om däremot den inre världen är en fantasi som den yttre världen inte erbjuder någon grund för, då kommer den inre världen förr eller senare att ge upp - om vi inte bevarar den genom att isolera oss eller har valt att leva inom en sekt som delar våra illusioner.
Moxnes fick det bli. Att igår ha valt att undvika skönlitterära böcker vid mitt biblioteksbesök var ett medvetet och kanske dumt beslut men istället för att söka igenom dessa hyllor i min jakt på något annorlunda och givande att läsa så spatserade jag med målmedvetna steg bort till psykologiavdelningen. Så nu sitter jag här med "Hjältar, häxor och Horor" av Paul Moxnes, en bok om mänskligt beteende som ger djupare förståelse vad befräffar människors beraktelser av varandra. Hur intressant och flummigt som helst men av tidigare erfarenheter så vet jag ärdå att denna norska psykoterapeut som skrivit boken har mycket att säga mig. Tyvärr så kommer antagligen du, intresserade människa som faktiskt läser min blogg, att få stå ut med långa grubblande monologer från min sida i fortsättningen =)
Efter att så ha plöjt igenom 50 sidor psykologiskt flum så valde jag ändå att ta mig ut i det vackra, men blåsiga vädret eftersom min lilla hjärna inte orkar ta in mer teorier om våra inre uppfattningar och relationer till en yttre värld. Hör och häpna; Madelén lämnade sin lilla lägenhet, likt en förväntansfull fågelunge som lämnar boet, för att ta sig ut i skogen och springa. Jag kan efteråt meddela att det inte var den mest angenäma upplevelse jag har vart med om just då eftersom jag inte rört på mig på hur länge som helst. Underbart är det när man väl har börjat men under de sista minuterna, de få minuter jag ägnade åt hundraprocentigt flås, kunde lika gärna ha blivit min undergång. Den fysiska chocken gjorde att min kropp sa ifrån genom frossa. En frusen Madelén lägger sig under ett varmt träcke, och lägger sig Madelén under ett varmt täcke så somnar hon!
Helt utsliten och djupt chockad! Men sorry kroppen; du har ingenting att säga till om! Detta kommer förhoppningsvis att bli en kontinueligt återkommande händelse så det är bara att vänja sig!
Detta läste jag idag. Tänkvärt?
På en punkt möts vår inre och vår yttre verklighet, och den som lever i den skärningspunkten måste vara en männsika som är "stark i själen", ja, det finns de som menar att denna skärningspunkt är själen. Om däremot den inre världen är en fantasi som den yttre världen inte erbjuder någon grund för, då kommer den inre världen förr eller senare att ge upp - om vi inte bevarar den genom att isolera oss eller har valt att leva inom en sekt som delar våra illusioner.
Kommentarer
Trackback