Ninni

Ibland mår man bara så onödigt bra=) Har precis kommit in efter en timmes uteritt med Julia och sitter nu med en tekopp och den sista Alladinchokladen som är kvar efter jul.. (och ja; jag tycker faktiskt om körsbär-i-likör!) Det är inte konstigt att man blir lite nostalgisk när man umgås med hästarna.. Jag skulle nog kunna göra vad som helst för att återigen få uppleva allt; Siroccos och mitt eviga slit i strävan efter perfektion, den dagliga träningen oavsett väder och humör men som sedan gav utdelning vid tävlingarna. Vi blev ju faktiskt tillslut rigtigt bra! Det är inte det roligaste som finns att idag sitta på den omusklade, halvfeta ponnyn som en gång var mitt karriärobjekt även om det på sitt sätt också har sin charm att sitta och tänka tillbaka på alla underbara stunder vi haft. Ge en hyllning till westernridningen!

Trots allt så är jag glad över att Sirocco i alla fall är tillbaka på gården igen och att Julia för intresset vidare. Jag ska lära henne allt jag kan!

På tal om nostalgi så kan jag väl även nämna den något underliga kvällen igår. Tyvärr måste jag säga att jag blev riktigt besviken eftersom jag länge har sett fram emot Selma på juldagen. Ye, ye.. Det började trots allt bra med förfest hemma hos Fia. Jag satt och pratade med Madde Krönström och fick reda på att hon och hennes pojkvän äntligen flyttar ner till Linköping. Ser fram emot det riktigt mycket och det roliga är att pojkvännen tydligen är "bästa kompis" med Hübel i min klass! så jag och Hübel snackade över teefon igår och hade stora framtidsplaner i och med allt så vi var tvungen att visa och ta med dem på... (märk dock att detta var på fyllan =))

Vidare så anser jag mig kunna påstå att Singstar gör den optimala förfesten. Trots att det inte gick så jättbra så hade jag i alla fall grymt kul och tycker inte att det var mer än rätt att Miriam fick vinna över mig med tanke på att hon faktiskt kan sjunga plus att hon är en jäkligt kass förlorare! =D Lite mer trist var det att även Madde (kors i taket!) vann över mig men där kan jag ju ändå skylla på att min mick gick sönder.. Hrmm...
 

Så här lång var allting som väntat som sagt fram tills vi var tvungen att gå klockan kvart i 10 för att överhuvudtaget ha någon som helst chans att komma in på Selma. Redan på vägen bort träffade man en massa gamla klasskompisar och folk från förr... Yes! Madelén som älskar gamla klasskompisar och folk från förr! Vi har ju så mycket gemensamt! ....Inte.. Förrutom att man kommer från samma håla och är tvungen att låtsas som om man är intresserad av folk så finns det tyvärr ingenting att prata om vilket som kan vara ganska frustrerande när man har berättat att man pluggar i Linköping och att allt är bra nuförtiden för femtonde gången på en timme. Så klockan tolv tröttnade Madelén och ringde efter sin snälla mamma som kom och hämtade en halvtimme efter. Tacka vet jag Linköping! Jag har utan att tveka hundra gånger roligare på vår fester där då man slipper vara så jäkla tillgjord!

Hur som helst så har julen hittills vart kanon! Sådär kravlös och stillsam som en kanonjul ska vara men som man bara får uppleva några få gånger om året..

Än så länge har jag faktiskt inte börjar att tröttna på att vara hemma och imorgon börjar jag jobba vilket ska bli skönt eftersom man då kan komma ifrån lite och antagligen orkar stå ut ännu längre hos familjen och i Sune överhuvdtaget..

God fortsättning....