Ninni

Sommar kallar dom det. Dom som vet.

Sommar för mig är strålande solsken, myggbett, svalkning i en klarblå sjö och njutning av ljumma kvällar ute i trädgårdsmöbeln.

Hmm... Vart är solskenet? Varför lyser myggen med sin frånvaro så starkt att man nästan kunnat tro att man saknar dem? Jag tycker mig kunna urskilja isberg i insjöar och hav och för att kunna sitta ute på kvällarna krävs underställ och täckjacka. 

Konstigt nog så lider jag inte värst mycket, jag som vanligtvis älskar sommaren. Visseligen så kan det vara det som är haken. Istället för att tycka att sommaren är bortslösad i och med regn och kyla så känner jag en viss värme när jag i mitt stilla sinne tänker på alla stackars semesterfirare. Alla stackars semesterfirare som ska försöka njuta av den förbannade sommaren som bara regnar bort samtidigt som jag fördriver tiden i en liten farbrik, i ett litet kontor, vid en liten dator. En liten superskön miljö som hjälper mig att undvika regnet, tjäna pengar och växa i min roll som skeppningskoordinator. 

En herrejössesnajs "sommar" har det vart än så länge i alla fall...
Veckodagarna bara flyter på och det mest seriösa som jag tar mig an när jag kommer hem från jobbet är att rida eller läsa. Mer än så funkar inte.
Bilderna är från förra veckans ridtur. Julia och jag lyckades irra bort oss i skogen efter att jag och traktorvägen vi red på hade haft en allvarlig disskusion huruvida den skulle fortsätta längre in i skogen eller inte. Uppenbarligen så vann den sk traktorvägen vilket jag upptäckte för sent... Detta fick till följd att den avslappnade ridturen förvandlades till en vildmarkstur à la Indiana Jones. Titta på bilderna och säg att han kunde ha varit min bror...

Medans veckodagarna bara flyter på präglas helgerna av ett intensivt pendlande fram och tillbaka genom Sverige. Är det inte Stockholms skärgård så är det västkusten med en natur som lika gärna hade kunnat vara målat från fantasin.
Faktiskt fick jag senast i helgen chans att uppleva den fantastiskt idylliska miljön på Ljusterö, norr om Stockholm.
Att kunna skylla på Johans alla fastigheter som måste rensas var ju kanon för att komma ifrån de värmländska skogarna ett tag. Jag trodde aldrig att jag kunde njuta så mycket av östkustens lummiga vikar när jag i själva verker är van det karga, stämningsfulla klimatet som Skagerack erbjuder men jo jo...
Johan, säg mig; finns det några fler fastigheter som jag får hjälpa dig med? =)

Nu ska jag återgå till mina mjölkförpackningar..